Tre av dem som har sett de små hoprullade djuren är August Sjödén, sex år i Västervik, Sven Olof Fredriksson på Hasselö och Gudrun Gustavsson i Gamleby.
Gudrun bor i utkanten av samhället, på Kyranders gata. Tomten gränsar mot skogen.
Häromdagen läste Gudrun i VT om att Gunvald Bruce i Västervik hade hittat klotfotingar hemma hos sig. När hon kom ut i sin trädgård, gjorde hon samma upptäckt.
Hon tar med sig VT:s utsända till en blomrabatt med en tall och en stor enbuske intill.
– När jag höll på här, såg jag hur jorden började röra sig, berättar hon.
Hon lyfter försiktigt på några av stenarna i stödmuren till rabatten, och där ligger minsann flera klotfotingar hoprullade. Några gråsuggor kilar också omkring.
Vi plockar upp ett par klotfotingar, för att se närmare på dem. När de börjar känna sig trygga, rullar de upp sig och promenerar runt i Gudruns utsträckta hand. Då är de mycket lika gråsuggor.
Båda är leddjur, men tillhör olika grupper. Gråsuggan är ett landlevande kräftdjur, medan klotfotingen är en dubbelfoting. Det sistnämnda är en klass inom mångfotingarnas släkte. Sådana djur har funnits på jorden i 400 miljoner år.
I ”Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna” kan man läsa att klotfotingen lever av döda växtdelar, som den hjälper till att bryta ner. De är landlevande, men känsliga för uttorkning och trivs därför i fuktiga miljöer.
Klotfotingarna skyddar sig genom att rulla ihop sig.