Kent Gullquist från Gamleby och Larsgunnar Nilsson från Västervik hjälps åt vid ringmärkningen av berguvsungarna.
Det är fjärde året som de båda medlemmarna från Tjust fågelklubb ägnar sig åt detta. Totalt har de undersökt 25 olika lokaler och hittat 15 aktiva revir. För att det ska räknas som aktivt, måste berguven ropa där och på så vis markera sitt revir.
Liksom tidigare ligger nästan alla berguvslokaler i norra kommundelen.
– Men vi har faktiskt hittat en ny lokal i år, som vi inte känt till tidigare, söder om Västervik. Vi fick tips om den, säger Larsgunnar.
Just på den lokalen kunde de inte hitta själva boet, men de såg en berguv och hittade bytesrester, så troligen har det varit en häckning där.
Av de åtta ungar som påträffades i år, kunde sex ringmärkas. En var för liten och den åttonde höll sig skickligt undan just vid märktillfället. Utöver detta har det varit ytterligare fem troliga häckningar i kommunen. Tre häckningar har dessutom påbörjats, men avbrutits efter någon typ av störning, eventuellt från människa. Berguven är känslig för störning vid boplatsen.
När ungarna ringmärks är de dock så stora att föräldrarna inte överger dem.
Förra året hittades 15 ungar, mot fyra året innan.
Rötägg och eventuella äggskal skickas in för analys, för att se hur mycket PCB och DDT det är i dem.
– Vi hittade också resterna av en död berguv, som inte var ringmärkt. Den skickade vi in till Naturhistoriska riksmuseet, berättar Larsgunnar.
Även om årets siffror över antalet berguvsungar inte ligger i nivå med fjolårets, är det ändå väldigt mycket högre än i kommunerna söder om Västervik, där i år endast en unge har ringmärkts, totalt, mot 13 förra året.
– Det här är ett kärnområde i Sverige för berguv, säger Larsgunnar.
Han blir glad när allmänheten hör av sig med tips om var det kan finnas häckande berguv. Alla sådana uppgifter behandlas med stor sekretess. Det är bara två personer på länsstyrelsen som får information om var berguvarna häckar.
– Vi vill gärna veta så mycket som möjligt om berguven, så att vi kan skydda den, säger Larsgunnar.
Det är också därför som han hjälper till och ringmärker ungar varje år. Återfynden bidrar sedan med värdefull information om hur fåglarna rör sig.
När det gäller tips från allmänheten kan vi avslutningsvis berätta att den efterlysning av kornknarr som gjordes i VT tidigare på sommaren gav resultat.
En läsare i Vråka hörde av sig till Larsgunnar, som åkte dit, och där fanns mycket riktigt en spelande kornknarr.