Sommarkyrkis "turné" i norra kommundelen tidigare under sommaren avslutades med två träffar i Gamleby denna vecka. Vid första tillfället, på tisdagen, var vädret ett annat. Då var de ute och lekte och grillade korv.
Men på torsdagen fick de vara inne. När VT hälsar på, har barnen inlett med en stunds tecknande. Hästar, hjärtan och blommor växer fram och färgläggs efterhand.
Hilda Ringdahl, fem år, är ett av barnen på sista Sommarkyrkis. Hon bor i Rumma, utanför Gamleby. Det gör också hennes farmor, Ingegerd Ringdahl, som har följt med henne på träffen i församlingshemmet.
Men det är mer som ska hinnas med denna eftermiddag än att rita. Snart kilar barnen på raska fötter över till rummet där de ska sjunga. Trappor och korridorer passeras. Det är ett stycke att förflytta sig, men pianomusiken leder oss rätt.
Anette Danielsson har redan har dragit i gång dagens första låt. Snart är barnen med på noterna.
– Mina fötter stampar och mina armar kan inte va’ still. Mina händer skakar och min kropp gör som den vill, sjunger de.
De klappar och hoppar och stampar, och gungar hand i hand i refrängerna. Det märks att de har kul.
Innan det blir pyssel och pannkakor, passar Anette på att ge barnen några goda råd om sångteknik. Som att man måste texta noga, så det hörs vad man sjunger. Och hur viktigt det är att alla tittar på körledaren, som visar med handen hur länge de ska hålla ut på sista tonen. Så går det lättare att sjunga om man står upp också.