Lasse Övling och Pella Thiel.
– Vi kan rensa stränder!
– Ställ frågor till Bostadsbolaget – varför ligger det inte solceller på alla tak?
– Våga ta ställning, skriv insändare och debattartiklar i VT.
– Hela ostkusten har ju ständigt bevattningsförbud, vid nybyggnation kan man gräva ner tankar där vi samlar regnvatten.
Det sjuder av engagemang och kreativa idéer bland de som samlats på Gamleby folkhögskola under onsdagskvällen för att lyssna på föredrag och diskutera tillsammans. Här finns alla sorters människor – lärare, pensionärer, tidigare kommunpolitiker, läkare, skogsägare och förskollärare. Många har varit med på seminarier med föreningen Dialog-Bildning tidigare.
Idag har föreningen bjudit in ekologen Pella Thiel, som undervisar i ekopsykologi på skolan. Kvällens föreläsning blir en slags minikurs i vad ekopsykologi egentligen handlar om – och varför den behövs, enligt Pella.
Hon börjar med att ge en nulägesbild. En ganska svart sådan. Vi lever i en "metakrisens tid" där både klimat och ekosystem håller på att falla sönder. Där vi människor satt oss själva högst upp på näringstrappan och ser resten av jordens levande organismer som resurser. Något som är till för oss, och inte har ett värde i sig själv.
Pella ställer en fråga till publiken;
– Tror ni det någon gång kommer att finnas mer teknomassa i världen än biomassa, och i så fall när?
Med "teknomassa" menas sådant som vi människor tillverkat, som hus, vägar och maskiner. Biomassa är skogar, buskar och andra levande organismer.
Pella besvarar själv frågan;
– Det har redan hänt. Det finns mer plast i världen än vad det finns djur. Det finns mer vägar och hus än vad det finns skogar och buskar. Det är viktigt att komma ihåg, när man ska bygga ett hus eller något annat.
Om vi ska ställa om samhället behöver vi börja med oss själva, enligt Pella Thiel, och jobba på vår egen samhörighet med naturen. Något som kan ge oanade möjligheter. "Jorden ger oss styrkor som vi aldrig hade kunnat föreställa oss", säger Pella.
Enligt Pella behövs en total omställning, ett skifte i hur vi ser på oss själva och naturen. I stället för tänka att resten av världen är en resurs för oss behöver vi förstå att vi människor faktiskt är en del av naturen, att vi finns till i relation till allt annat levande.
– Utan den skulle vi dö. Vi andas hela tiden med havet, med skogarna.
Att allt liv är besjälat och har rättigheter i sig är något vi behöver inrätta våra samhällen utifrån, enligt Pella. Därför är hon just nu med och bygger upp en "Östersjöns ambassad", som ska lyfta rättigheterna för allt liv i våra havsvatten. Att använda juridikens system för att skydda naturen är något hon tror kan ge stor effekt.
– Juridiken har inga problem med att ge en skog rättigheter, konstaterar hon, och berättar att det som kallas "ekologisk rättsfilosofi" växer runt om i världen.
– Det är den mest vitala juridiska rörelsen idag.
I jobbet med att ställa om tycker Pella att rörelser som Dialog-Bildning är viktiga. Hon uppmuntrar deltagarna att "gräva där de står", och göra något på den nivå där de själv känner att man kan göra nytta, och får energi. Kanske är det på den egna tomten, kanske i närsamhället. Eller på en större skala.
Pella Thiel är ekolog och kämpar för det hon benämner som naturens rättigheter. Något som hamnat i skymundan till förmån för människans rättigheter, under lång tid.
"Allt har rätt att leva och må bra, inte bara människor", säger Pella Thiel. Till vänster Lasse Övling från Dialog-Bildning.
Efter föreläsningen delar åhörarna upp sig i mindre grupper och pratar utifrån olika teman, som deltagare själva föreslagit. "Är det en uppoffring att ställa om?", diskuterar en av grupperna. Andra pratar om vad vi kan göra lokalt, i Västervik, och hur man gör för att hitta tillbaka till naturen.
"Var börjar framtiden", är en rubrik, där deltagarna bland annat pratar om hur man får barnen att knyta an till naturen. I gruppen finns Cecilia Eriksson, Ann Linge, Alf Hornborg och Kenneth Hardy Axelsson. Ann Linge är lärare på Lidhemsskolan och Cecilia Eriksson är förskollärare och pedagogista på Inspira.
– Hur gör vid med barnen? Hur gör ni i skolan för att få barnen att känna hopp i en hopplös värld, frågar Cecilia och vänder sig till Ann.
– Vi försöker möta upp frågorna när de kommer. Även om de inte alltid kommer när det "passar", säger Ann.
Cecilia Eriksson är pedagogista på Inspira och lyfter den "kollegiala kraften" som kan vara med och påverka världen till det bättre.
Nilla Borg, Lasse Övling, Roy Karlsson, Peter Springfeldt, Boel Runesson och Lennart Sturesson har massor av idéer på vad man kan göra konkret i Västervik för att förbättra miljön.
Gruppen pratar också om träd. Kommunens beslut om att varje träd som ska tas ner måste ersättas av två nya – följs det? Alf Hörnberg är själv skogsägare, och kritisk till hur skogsbruket ser ut i Sverige idag. Han har inte behövt hugga ner sin skog, men får kommentarer från grannar om att "du måste hugga, annars växer inte skogen". Ska man rädda skog i Sverige idag behöver man vara idealist, menar han.
Hur kommer det sig att ni är på seminarier med Dialog-Bildning?
– Jag tänker på den kollegiala kraften. Att man kan vara med och påverka, och vrida världen till det lite bättre, säger Cecilia.
– Vi som grupp kan göra något, instämmer Ann.
– Jag ser det också som ett sätt att hämta kunskap som jag kan använda i förskolan, säger Cecilia.
Klockan närmar sig halv nio på kvällen och det har mörknat utanför folkhögskolans fönster. Åhörarna återsamlas i aulan och varje grupp får berätta vad de pratat om. Strax innan kvällen avslutas ber Lasse Övling deltagarna att beskriva sina känslor med ett eller två ord. "Upprymd" och "uppfriskad", säger några, andra känner hopp och inspiration. Deltagaren Petra Call lyfter vikten av att ta vara på upprymdheten och ta frågorna vidare.
Själv uppskattar hon dialogmötenas form;
– Jag tycker om att mötas, samtalet, och att det finns ett tryggt "space" där vi kan prata om de här stora frågorna. Jag hoppas att vi fortsätter mötas och att man kanske att man bär med sig det här till sina egna sammanhang.
Petra Call och Sofia Cerne berättar om vad de pratat om i sin diskussionsgrupp.