Det blir sakta men säkert allt fler kvinnliga brandmän i kommunen. Nu är det fem–sex procent bland de som jobbar deltid. Även kvinnorna kallas för brandmän, eftersom yrkestiteln heter så.
Att Veronica blev brandman, beror delvis på att hennes pappa, Göran Nilsson, var deltidsbrandman. Hon har alltid tyckt att det jobbet verkar intressant.
På lördag är det öppet hus på brandstationen i Gamleby, med aktiviteter för såväl stora som små.
När det var det för ett par år sedan, var Veronica en av dem som testade att gå på rullbandet i larmställ.
Då tyckte hon mest att det var jobbigt, men det kanske sådde ett frö ändå, för när hon senare fick frågan om hon ville bli brandman, blev svaret ja.
Vad lockade dig?– Jag tycker nog om att utmana mig själv och testa nya saker, säger hon.
Under våren har hon gått en grundutbildning på tre veckor, och i april började hon jobba som deltidsbrandman i Gamleby.
– Första larmet var en trafikolycka, en frontalkrock utanför Gamleby, där jag fick klippa upp bilen, berättar hon.
Sedan dess har hon åkt på fler trafikolyckor och en villabrand. Hon tycker att det är ett roligt jobb, även om hon riskerar att mötas av otäcka syner, när hon kommer ut. Men arbetskamraterna är lugna, vilket smittar av sig.
Som privatperson är Veronica en strukturerad och planerande person, men jobbet som deltidsbrandman bjuder ständigt på överraskningar, och det tycker hon är kul.
– Man vet aldrig vad som komma skall.
Både hon och platschefen i Gamleby, Marcus Rosander, konstaterar att man i det här jobbet både får stänga av och fokusera.
– När man kliver i larmstället, kliver man in i den rollen, säger Marcus.
Han hoppas att fler kvinnor nu ska bli inspirerade att söka sig till brandmannajobbet, när flera andra kvinnor i kommunen har visat vägen, för det är ingen omöjlighet.
– Är man frisk och tränad, och har en bra grundkondition, klarar man testet, säger Veronica, som har fått många positiva kommentarer om sitt val att bli brandman.