Det är Västerviks kommun som varit drivande i att upplaget ska bort. När saneringen av de gamla gruvorna i Gladhammar genomfördes sparades ett stort upplag av sten. Stenen har ett vetenskapligt intresse – där finns flera sällsynta mineraler som gladit, hammarit och lindströmit. När saneringen följdes upp visade det sig att det fortfarande läckte ut gifter i den närbelägna Tjursbosjön. Boven i dramat visade sig vara den stora varphögen.
Myndigheterna var inte eniga i hur frågan skulle hanteras. Flera myndigheter ställde sig på kommunens sida, man ansåg att stenupplaget hotade syftet med den stora saneringen. Statens geologiska undersökningar, SGU, däremot ansåg att stenarna har ett stort vetenskapligt värde och förespråkade åtgärder så att upplaget skulle kunna ligga kvar.
Mark- och miljödomstolen hävde dock villkoren från miljödomen som säger att stenarna måste sparas.