Minneslunden vid Gladhammars kyrka håller på att bli inhägnad. Det är Lars-Erik Andersson, gärdesgårdsbyggare från Gissebo, som är i färd med att sätta upp en äkta småländsk gärdesgård. På släpet ligger trämaterial för dagens arbete.
– För att bygga en gärdesgård behövs, staver, trinnor och vidjor. Det är allt, säger Lars-Erik Andersson.
Den här dagen i slutet av december är mild och arbetet går raskt fram. Det pyr rök ur ett långt rör som är fastsatt på en portabel kamin. Lars-Erik Andersson stoppar in smala grangrenar i röret för att det ska bli mjuka av värmen.
– Grenarna måste värmas upp i kaminen för att jag ska kunna böja dem runt staverna. Är de kalla går de av. Det är när de blivit ett färdigt arbetsmaterial som de benämns vidjor.
Sex till sju dagars jobb
Staver kallas de enestörar som håller själva gärdesgården uppe. Det långa granvirket som bildar staketet kallas trinnor. I de här trakterna vill säga. I andra delar av landet har de andra benämningar. Gärdesgården som Lars-Erik Andersson bygger ringlar sig vackert upp för minneslundens kulle och kommer, när arbetet är klart, hägna in lunden.
– Det är cirka 80 meter gärdesgård som jag sätter upp den här gången. Det tar sex till sju dagar.
Lars-Erik Andersson har numera fullt upp med sitt hantverk. Det har blivit populärt med dessa traditionella staket som bara består av trä. Inga skruv, spik eller ståltråd är tillåtet.
– Det är mest kyrkor och villaägare som är mina kunder. Men även en och annan lantbrukare också. Gärdesgården är ett bra fårstaket.
420 meter gärdesgård
Lars-Erik Andersson minns tillbaka några år då han gjorde ett riktigt mastodontjobb. Den då igenvuxna ängsholmen Sandgärdet i Gryts skärgård skulle restaureras och återfå sitt ursprungliga utseende som oskiftad ängsholme åt Harstena by.
– En pråm körde ut allt material. Jag och en anställd byggde 420 meter gärdesgård på ön vilket tog en månad ungefär med planering inräknat. Vi bodde på en grannö och rodde till jobbet.
Det var i början av nittiotalet som Lars-Erik Andersson satte igång med sitt hantverk. Han hade flyttat tillbaka hem till föräldragården Karlsborg i Gissebo och det var några gamla gärdesgårdar som inte längre höll ihop.
– Jag plockade isär en av dem och klurade ut hur den var tillverkad. Sedan byggde jag upp en ny. Det var så det började, säger han och fortsätter att vrida uppvärmda vidjor runt stavern.