– Det är inte många som vet vad som fanns i marken här, säger Leif Hammarstedt.
För tjugo år sedan var han plutonbefäl i hemvärnet. Hans grupps uppgift var att bemanna de värnkanoner och kulsprutenästen som fanns på Gränsö i väntan på att reguljära trupper hann fram.
Dessutom fanns en minstation som skulle bemannas med personal från Karlskrona. Nu syns bara spår av verksamheten. Leif pekar på en stenhög:
– Där hade jag min stabsbunker.
En knöl i berget var fäste för en radar en gång i tiden. Gränsö var inte unikt. Det fanns försvarsanläggningar på fler håll i skärgården.
Leif Hammarstedt berättar om en samövning då man övade skytte med värnkanonerna.
– Det var en fruktansvärd kraft. Även att ammunitionen gick åtta meter över vattnet såg man hur det gick en strimma i vattnet av trycket.
Marken skakade ordentligt. Efter en övning sägs det att försvaret fick lägga om taket på ett grannhus. Det hade rasat ner takpannor.
Leif uppskattar att befästningsanordningarna byggdes någon gång efter andra världskriget. Hemvärnsplutonen lades ner i mitten av 90-talet, bland annat på grund av rekryteringssvårigheter. Några år senare avvecklades anläggningarna. Kulsprutenästen och bunkrar fylldes igen.
Leif Hammarstedt verkar inte sörja utvecklingen.
– Jag tror inte att vi hade stått emot någon större armada. Kanonerna var omoderna.