För andra året i rad höll de framåt senhösten i en ljusstöparkurs i IOGT-NTO:s lokaler i Gunnebo.
Vi passade förstås på att titta in.
– I dag är vi ett tiotal personer och i stort sett alla var med även förra året, berättar Åsa Karlsson.
Det är en mild doft av stearin som möter besökaren innanför dörrarna, och stämningen är lugn. Faktiskt nästan lite meditativ.
Med ljusstöpning kan man inte stressa. Det tar den tid det tar.
Kursdeltagarna rör sig långsamt som i en cirkel. Vekarna som ska doppas i den upphettade ljusmassan hänger redo på torkställningar, de plockas upp, doppas och hängs tillbaka igen, för att plockas upp och doppas på nytt någon halvminut senare.
Det gäller att hålla händerna stilla, och att niga fint, när man doppar ner veken i den varma massan med det som alltmer börjar likna ett riktigt stearinljus. Man får inte doppa för fort, inte heller för långsamt.
Men i övrigt är det ingen konst, intygar Åsa som gjort detta varje år sedan hon var barn.
Så varför stöpa ljus själv när man kan köpa färdiga?
– De hemstöpta ljusen brinner så fint och de brinner långsamt. Ja, och så är det förstås en speciell känsla att ha gjort dem själv, menar hon.
Kursdeltagaren Gun Klingstedt, från Västrum, tycker att det är roligt att stöpa ljus tillsammans med andra.
– Ljusen ger jag bort i present sedan med ett fint snöre om. Det brukar bli uppskattat, säger hon.
Arrangör för ljusstöparkurserna i Gunnebo är Nykterhetsrörelsens Bildningsverksamhet.