Mellan Hallingeberg och Odensvi, i Hallingebergs socken, ligger det gamla missionshuset Johanneslund i Smitterstad. Huset byggdes 1876, som kombinerat skolhus och missionshus, av folket i trakten.
De sista åren innan huset blev bygdegård, stod det tomt och användes inte.
Eva Brandin, som bor i Hunsala, berättar att de ordnade ett möte i bygden och bestämde sig för att bilda Smitterstad–Hunsala byalag, som i dag har ett 80-tal medlemmar.
Smitterstad Evangeliska Lutherska Missionsförening, som tidigare ägde huset, skänkte det till byalaget 2010.
– Vi fick det i gåva av missionsföreningen, mot att vi skulle se till att det hölls i gott skick, säger Eva Brandin.
Under de sju år som har gått sedan dess, har det gamla missionshuset långsamt renoverats, för att bättre fungera i sin nya roll: som bygdegård.
I den gamla salen har kyrkbänkarna ersatts med lösa stolar, som lätt kan staplas och ställas undan, när de inte används.
Fönstren har renoverats och en del av taket. Nu närmast ska allt rödfärgas.
Medlemmarna har skänkt en hel del grejer till bygdegården och annat har köpts in billigt, bland annat på loppis.
I trakten finns många som tycker om att läsa. Två bokcirklar är i gång med 15 personer totalt, som läser böcker på svenska och tyska.
Bygdegården har blivit en plats som sjuder av liv. Vissa tider på året är det aktiviteter där nästan varje dag.
Det är studiecirklar och kulturarrangemang i samarbete med Sensus, föredrag, arbetsmöten och fester. Jorid Pedersen har kurser i tovning.
Några forskar om torp och andra hus i bygden och planerar att ge ut en bok om detta.
– Sedan är det medlemmar som har varit ute och rest och pratar om det, helt opretentiöst, säger Hans Brandin, som också är engagerad i verksamheten.
Han visar även det lilla bibliotek med skänkta böcker, som de har inrättat i den gamla kyrksalen.
Byalaget har fått ett bidrag på 100 000 kronor från Sparbanksstiftelsen Tjustbygden.
– Det mesta av pengarna ska gå till att utveckla verksamheten och stärka gemenskapen, säger Eva Brandin.
Bygdegården har gjort att de som bor i trakten träffas mer än förut. Sammanhållningen har ökat, nu när de känner varandra bättre.
Även sommargästerna har hittat dit, som till exempel familjen Marees från Amsterdam, som har semestrat i bygden flera år i rad nu och gärna stannar till för en pratstund vid bygdegården, när de ser att någon är där.