Carole Larsson, en av dem som håller i träffarna, säger till VT att det brukar komma mellan 50 och 60 personer. Den här gången blev det rekord.
Hon verkar dock inte särskilt förvånad:
– Han är jordnära, glad och trevlig. Han kan prata med bönder på bönders vis och med lärde män på latin. Och han har ju varit här så länge att han är som en herde för alla fåren.
I publiken ses åhörare även från andra delar av kommunen, men också många från Hallingeberg med omnejd förstås.
Framme vid scenen sitter de gamla skolkamraterna Lars Göransson och May Juthe. Lars bor kvar i Hallingeberg. För May gick flyttlasset till Gamleby. Men May är fortfarande med i syföreningen i Hallingeberg, där Claes-Göran Thorell brukar komma till månadsmötena, så nu ville hon höra honom prata. För Lars är det också den goda maten som lockar...
Egentligen är Claes-Göran Thorell pensionär numera. Han blev avtackad sommaren 2014.
Men han hoppar in ganska ofta som vikarie i Norra Tjust pastorat, så det där med pensionär är ju en sanning med modifikation.
Han prästvigdes 1981 och fick sin första tjänst i Hallingeberg, där han och hustrun först bara hade tänkt stanna i ett år. Det blev 34.
Med tiden kom han in på andra generationen församlingsbor, när han fick döpa barnen till dem som han hade döpt förut.
Under årens lopp har han hunnit samla på sig många fina minnen, men ett särskilt glädjeämne har varit arbetet med konfirmanderna.
En händelse som sticker ut lite extra, när han blickar tillbaka, är rockkonserten i Ankarsrums kyrka för snart fem år sedan. Det blev succé. För att alla som ville, skulle få plats, hade de dubbla konserter.
– Jag var jätteglad, men jag trodde att kyrkan skulle gå sönder, som den vibrerade, minns Claes-Göran.
Det var inte alla som uppskattade hans initiativ, men han fick mycket beröm också.
Som präst har det varit viktigt för honom att ta sig tid med människor och lyssna. Han har försökt undvika att titta på sitt armbandsur då, men ibland har han sett till att sätta sig så att han kan se en annan klocka i rummet, erkänner han.
Att komma på syföreningarnas träffar har varit ett prioriterat område. Han berättar att dessa föreningar under många år samlade in över 90 000 kronor per år i pastoratet.
– Syföreningarna är stommen i församlingsarbetet.