Nyheten om den växande hanteringen av brännbart avfall på Lucerna har väckt många reaktioner. En fråga som väckts är hur miljötillsynen av avfallshanteringen fungerar.
När VT når kommunens inspektör Lars Holgersson är han på väg ut till Lucerna.
– Jag ska bland annat kontrollera lukt, och se hur hanteringen går till.
Grunden för vad hamnen får göra ur miljösynpunkt är ett miljötillstånd.
– Det talar inte om exakt vad hamnen får hantera, däremot ställer det villkor för hanteringen. Ett villkor är lukt. Skulle det uppstå problem måste hamnen vidta åtgärder, och skulle de åtgärderna inte hjälpa måste hanteringen av avfall upphöra, säger Lars Holgersson.
Han konstaterar att det varit problem med lukt vid ett tidigare tillfälle.
– Där förstod man i hamnen att det inte var acceptabelt. De sändningar som kommer nu ska vara torrare, bättre behandlade och bättre sorterade.
Hur ser du på risken för att det kan gå ut förorenat lakvatten i havet om det regnar när avfallet ligger på kajen?
– Hamnen har lagt ut så kallade tättingar över dagvattenbrunnarna. Jag har varit ute där när det har varit regnigt. Mitt intryck då var att det inte rinner lakvatten över kajkanten, men vi kommer att följa upp det.
Han lägger också till att enligt de uppgifter han fått så ska avfallet vara så välsorterat att lakvattnet inte är någon miljöfara.
Kritikerna har även ifrågasatt vad turister som kommer till Västervik sjövägen kommer att få för bild av skärgårdsstaden om man möts av upplag med avfallsbalar på Lucernakajen. Det kommer inte att vara en fråga för miljö- och byggnadsförvaltningen.
– Det finns ett tillstånd för att driva industrihamn där, med den verksamhet som hör till. Verksamheten har funnits där lång tid, säger Lars Holgersson.
Senare under dagen har VT och Lars Holgersson en ny kontakt efter besöket på Lucerna. Han säger att trots att han var nära avfallet så kände han bara en svag doft. Han besökte även Gränsö, och där gick inte att uppfatta någon lukt.
Avfallshanteringen är en noggrant reglerad verksamhet. Det är inte bara kommunen som är inkopplad. För att få exportera avfall från ett land till ett annat så måste anmälan göras till statliga myndigheter i ursprungslandet och i mottagarlandet – i det här fallet i Storbritannien och hos det svenska Naturvårdsverket.
På Naturvårdsverket bekräftar man att det finns flera sådana anmälningar om laster till hamnen i Västervik. I anmälningarna beskrivs mängder, klassning av avfallet och slutdestination. En annan fråga som beskrivs är om det ska göras någon mellanlagring – eller om det sker en omlastning. Även vid en omlastning kan avfall bli liggande på kajen under några dagar – den tid som anses rimlig för att lasta över plastbalarna till tågvagnar eller lastbilar.