Bröderna Melker och Albin Andersson, båda elva år, bor på Sladö. Kusinerna Herbert Rindmyr, sju år och Esther Blomberg, åtta år, bor på Hasselö. Tillsammans med ytterligare tre barn åker de båt till skolan varje dag.
Vi möter upp vid Gränsö kanal en fredag strax efter klockan ett. Skolan har nyss slutat och de fyra barnen anländer med taxi till kanalen. Rutinerat kliver de ombord på skolbåten, som Anna-Pia Molander rattar. De kränger på sig sina flytvästar och slår sig ner i båten.
Det som för en inte lika sjövan reporter framstår som en spännande resa är ingen stor sak för barnen. De åker båt varje dag, och småslappar i väntan på ankomst till sin respektive ö. När isen lägger sig på havet ersätts båten med svävare.
– Men det kan fortfarande vara spännande att åka båt ibland. Särskilt när det stormar, säger Melker Andersson och de andra barnens ögon glittrar när de berättar om en händelse tidigare i höst. Då blåste det så kraftigt så att båten hem från skolan var tvungen att vända tillbaka och ta en annan väg, längs med kusten norrut.
– Vi fick lägga oss på golvet, berättar Herbert Rindmyr.
– Det var spännande! fyller Albin Andersson i.
– Kanske lite för spännande, inflikar Anna-Pia Molander och berättar att det var första gången under sina år som skolbåtsförare som hon tvingats vända om.
För det mesta går resan ändå på rutin och barnen är hemma på ön efter ungefär en kvart till sjöss. Väl framme på ön fortsätter resan med fyrhjuling, flakmoppe eller cykel den sista biten.
Att proceduren kring resandet är mer omfattande än för de flesta andra skolbarn, är inget som dessa barn verkar reflektera över.
– Det skulle kanske vara lite enklare om man kunde gå till skolan som en del av mina kompisar kan. Men det är ändå ganska kul att åka båt. Och jag gillar att bo på en ö, säger Esther Blomberg.
Herbert Rindmyr håller med.
– Det bästa med att bo på en ö är att det är så fin utsikt här. Och det är kul att åka långt, särskilt när det guppar på havet och vi åker i pappas stora båt, säger han.
För Esther Blomberg är det, tvärtom vad man skulle kunna tro, vintern som lockar med ölivet.
– Det är så kul här på vintern. Det finns så mycket att göra och vi har en stor pulkabacke.
Vågorna sprutar bakom båten när vi pratar. Plötsligt reser sig Melker Andersson och pekar med hela handen.
– Titta! Där är vår ö! säger han och visar detaljerat hur man ska åka för att komma till hans hus på Solidö.
Vi lägger till på Hasselö och tar farväl av bröderna Andersson. På Hasselö har Esthers mamma Caroline Blomberg och Herberts mamma Lina Johansson mött upp med varsin fyrhjuling. Raskt bestäms det att Esther ska följa med kusinen hem och vi klämmer alla ihop oss i förarsätet på en fyrhjuling. Färden går över skogsstigar och stenar och snart möts vi av ett nybyggt hus i äldre stil, med vidunderlig utsikt över skärgården. En bit från huset går två hästar i en hage och Esther rusar fram för att klappa och prata medan Herbert håller sig på behörigt avstånd.
– Jag är allergisk mot hästar, säger han och håller för näsan.
Inne i huset dukar Lina Johansson upp med varm choklad och macka till barnen. Sambon Johan och dottern Edith, fem år, är i stan på ett annat ärende och de båda nästan jämnåriga kusinerna faller raskt in i lek och stoj.
– Jag är tacksam över att barnen som bor här på ön har varandra. Det är viktigt att de inte känner att de blir isolerade bara för att vi har valt att bo så här. Därför ställer vi upp extra mycket och skjutsar till aktiviteter och kompisar även om det innebär en del båtåkande, berättar hon.
Lina är uppvuxen på ön och flyttade tillbaka 2009, året innan Herbert föddes.
– Jag lämnade ön och flyttade in till stan när jag började gymnasiet. När jag var ung trodde jag aldrig att jag skulle flytta tillbaka. Men efter att ha flyttat runt en del för att plugga och jobba så ändrade jag mig. Och min sambo, som är från Karlskrona, var väldigt intresserad av att flytta hit. Ibland är det kanske bra att komma bort lite för att se vad man har.