Anne-Marie knuffar på de sista säckarna. Det börjar bli trångt, och egentligen finns det några säckar till som också skulle behöva följa med. Vår och höst packar hon bilen full och kör upp till Kärnhuset i Åtvidaberg. Hon får med sig ett tiotal stora sopsäckar i varje vända.
Var och en av dem är full med ljuskoppar av aluminium. Det är bara dessa som kan bli proteser, inte de som är av plast, så dem ska man inte lämna in till henne.
På Kärnhuset finns en daglig verksamhet, där deltagarna bland annat jobbar med att rensa ljuskopparna och platta till dem.
Så småningom fraktas materialet till Thailand, där det blir arm- och benproteser i ett projekt som bedrivs i samarbete med en svensk-thailändsk förening.
Med tiden har det blivit allt fler som vill vara med och bidra till insamlingen. Anne-Marie får ljuskoppar från flera restauranger, men också från privatpersoner, som lämnar in sina värmeljus på de olika insamlingsställen som Anne-Marie samarbetar med: Salong Sam Sax i Gamleby köpcentrum, Majas klipphörna i Överum, Västervikshjälpen och Kupan i Västervik och Konsum i Edsbruk.
De som bor i Helgenäs, eller har vägarna förbi, kan lämna sina värmeljus hemma hos Anne-Marie på Granvägen:
– Det står en hink på trappan.
Varför gör du detta?– Jag är väl ganska miljömedveten. Varför ska vi kasta så mycket, som går att använda?