När Maria Torgilsson ringer till VT för att berätta om pumpan, säger hon att hon inte riktigt har vetat vad hon ska göra av den.
Hon har funderat på att sälja den, men dottern, Tuva Sleman, fem år, har blivit så fäst vid den att det nu ser ut som om den får stanna hos dem ändå.
När VT hälsar på, vilar jättepumpan ovanpå stenplattorna till familjens uteplats. Dit kom den med hjälp av en snäll granne, som med viss möda bar den från växtplatsen intill huset.
– Jag klarade inte av att lyfta den själv, säger Maria.
Eftersom hon inte kan bära den, har hon inte heller kunnat väga den, men hon uppskattar att den väger runt 50 kilo.
Jättepumpan har också en lite mindre släkting av samma sort. Den väger cirka 20 kilo. Maria har skurit ut ett ansikte på den, men det orkade hon inte göra på den stora pumpan, så den får vara som den är.
Sorten heter "Dill's Atlantic Giant" från Runåbergs fröer. Det är en sort som odlas av folk som vill tävla med sina stora pumpor.
Efter sådden kom det upp två plantor, som sattes ut i lerjorden vid huset. Maria hade tänkt sig att det skulle bli tre pumpor på varje, så att de skulle bli lagom stora att göra ansikten av till Halloween. Men det blev alltså två pumpor totalt. Tuva kallar dem för "Selma" och "Pumpagubben".
Några större mängder med gödning har pumporna inte fått, bara urinvatten ett fåtal gånger. Det är den enda näringen.
Men de har växt bra ändå, den torra sommaren till trots.