Ulla-Britta Stävmark Andersson och Anne-Marie Sjöblom med linknippena, som hänger på tork.
Hembygdsföreningen i Västra Ed har, liksom för övrigt den i Hallingeberg, deltagit i det riksomfattande projektet "1 kvadratmeter lin", där alla deltagande föreningar fick varsin påse lin.
I Västra Ed kompletterade man sedan med ytterligare frön, för att få en större yta. En studiecirkel startade med 16 deltagare, där första träffen blev att så alla fröna.
Gången därpå blev det teorilektion, innan det var dags att skörda i slutet på augusti. Plantorna dras upp med rötterna. När vi besöker Helgenäs lite senare, hänger linet på tork i vackra gula knippen hemma hos Ulla-Britta Stävmark Andersson.
– Nästa gång ska vi frörepa, berättar hon.
Då sorterar man ut fröna, så att man har till utsäde kommande år. Sedan ska linet rötas. Det är ett av flera steg som krävs för att komma åt de åtråvärda fibrerna, som man långt senare kan göra handdukar och annat trevligt av.
Två häcklor. Till vänster om dem en sax för att klippa får med.
Bråkning, skäktning och häckling är de tre sista momenten, innan man slutligen kan spinna garn av fibrerna.
– Det är handkraft hela vägen. Inga kemikalier, säger Ulla-Britta Stävmark Andersson.
Hon är handledare på studiecirkeln, tillsammans med Anita Lundgren från Edsbruk, som har många års erfarenhet av lin. Anita började odla lin redan på 70-talet i Broddebo.
Cirkelledaren, Anne-Marie Sjöblom, har ett tidigt minne av linberedning. Som barn var hon med vid en så kallad lingrop i Blidstena. Nu tycker hon att det ska bli spännande att delta i hela processen, ihop med likasinnade.
Linrepa är ett annat verktyg som används i processen.