Ön har förvandlats till en sluss för människor som flyr undan kriget i Syrien. Situationen är kaotisk och varje dag anländer tusentals flyktingar till ön – hungriga, kalla och många gånger helt utan tillhörigheter når de land i livsfarliga båtar som tagit dem från Turkiet. Rapportörer från bland annat Röda Korset har larmat om att Grekland själva inte klarar att hantera flyktingkrisen.
Enligt landets myndigheter har 22 500 migranter registrerats officiellt sedan i början av veckan.
– I måndags fick man öppna en ny registrering akut, då fanns det över 20 000 flyktingar på ön som väntade på att registreras, innan de kunde komma vidare, säger Inger Styrbjörn i telefon från Lesbos.
Hon ingår i den kristna fredsorganisationen CPT, Christian Peacemaker Teams, tillsammans med två andra volontärer.
– Vi är bland annat med och hjälper till vid registreringen och så delar vi ut information på arabiska och farsi, om ställen i Aten dit flyktingarna kan vända sig när de kommer dit.
Hon har tidigare varit i Västbanken som volontär för samma organisation – men det finns inget som liknar det hon nu befinner sig i just nu. Behovet av hjälp är enormt och det bildas långa köer och väntetider i den närapå 35-gradiga värmen på ön.
– Det här är något annat än jag upplevt tidigare. Stämningen är desperat och det är extremt svårt att få det att flyta logistiskt. Det här har ingen av de andra hjälparbetarna från oss upplevt tidigare heller.
– Flera ur organisationen var här förra året och då var det inte alls samma tryck. Då kom det kanske 300 flyktingar i veckan. Det som sker nu är bortom det. Många kanske hade lite pengar med sig, som såklart tar slut när de varit på ön i några dagar.
Enligt de grekiska myndigheterna tillbringar en flykting i snitt tio dagar i Grekland, varav omkring en vecka på Lesbos. Det gör att trycket på mat och sovplatser är enormt.
– Vatten och toaletter saknas. De 20 000 flyktingarna sover på gatan, i parker, ja, överallt, berättar Inger Styrbjörn.
I hamnen ligger barnen ihopträngda på kartonger direkt på betongen och sover.
– Det är verkligen akut. Mammorna bär runt sina sjuka barn och letar efter hjälp, det är långa köer för att registreras. Väldigt många är i behov av akut vård när det kommer, man kanske har legat i vattnet flera timmar till exempel.
Gripande möten och livsöden milsvida ifrån det vi känner till i det trygga Sverige är vardag, berättar hon.
– De har varit med om så mycket. Människor åker över bord, räddas ur vattnet... en del har varit på flykt i veckor och vet inte vad som väntar när de ser framåt.
– Samtidigt är de såklart glada att de över huvudtaget överlevt. Det är mycket blandade känslor.
Den 22 september lämnar hon Lesbos med minnen som kommer att hänga med länge.
– Något som jag aldrig kommer att glömma är en pappa som sköt fram sina döttrar, sju och tio år gamla och sa: ”ta dem, jag har ingenting mer att ge dem. Inga pengar, ingenting.”
– En annan man berättade om hur han åkte i en tre meter lång gummibåt. När alla hade kommit ombord fick de färdriktningen utpekad för sig, sedan fick de själva ge sig iväg. Den här mannen hamnade över bord, men klarade sig mirakulöst. Han var såklart traumatiserad av det som hänt.
Hon låter både trött och skakad på rösten.
– Man blir så berörd. Ibland vill man bara gråta, men det går ju inte. Man får försöka behålla lugnet.