Lars-Erik och Inga-Lena Andersson har under många års tid ägnat fritiden åt att sköta om en sträcka på Tjustleden. De har inventerat växter åt Smålands flora, och de senaste 20 åren har de tagit hand om ängs- och hagmarker runt sin egen gård.
Gården, som är belägen söder om Hjorted, är Lars-Erik Anderssons barndomshem.
– Jag är född här. När jag växte upp sprang jag på växter hela tiden, det var väl det som väckte mitt intresse, säger han.
Att få Västerviks kommuns miljöpris var helt oväntat.
– Det är verkligen jättekul att vi får den här utmärkelsen efter så många års arbete, säger Inga-Lena Andersson.
Parets gemensamma engagemang startade för 40 år sedan. När sydligaste delen av Tjustleden vid Mörtfors färdigställdes blev de ansvariga för en fyra kilometer lång sträcka av vandringsleden.
– Och i början på 1980-talet inventerade vi för Smålands flora. Vi inventerade två rutor som var fem gånger fem kilometer stora, en här och en i Mörtfors. Vi var där och letade arter alla årstider, utom på vintern, berättar Lars-Erik Andersson.
När paret flyttade till gården 1991 började de ta hand om markerna och anlade en slåtteräng. På slåttermarken växer bland annat orkidéerna fläckig nyckelblomster och knipprot, nattviol, jungfrulin, gullvivor och mandelblom.
– Jag arbetar just nu med att anlägga en slåtteräng i Mörtfors på arrenderad mark. Där fanns det tidigare ett 20-tal exemplar av orkidén brudsporre, den sista tiden har det bara funnits en. Nu ska jag röja upp och se om det kan komma fler, säger Lars-Erik Andersson.
På markerna kring gården växer också en ormbunksväxt som heter låsbräken. Låsbräken är ett tecken på att marken använts som betesmark under minst tusen år.
– Det finns flera bronsåldersrösen här i närheten och det tyder ju på att människor har bott här i flera tusen år, berättar Lars-Erik Andersson.
Paret har inte riktigt bestämt sig för hur de ska använda stipendiebeloppet på 12 000 kronor.
– Det finns massor med olika fjärilsarter här. Vi har planer på att ha en fjärilspark istället för en älgpark, säger Lars-Erik Andersson.
– Kanske kan vi ha ett litet kafé också. Och så har vi tänkt att köpa in fjärilsböcker, håvar och luppar, säger Inga-Lena Andersson
Och de skulle gärna åka på studiebesök. Kanske till en annan slåtteräng.