Vi sitter i septembersolens sken i Gunillas Hessers trädgård i Hulöhamn, utanför Loftahammar. Hon böjer sig fram, ivrig att förklara hur hon tänker, när det gäller hundar.
Själv har hon tre små chihuahuaor, varav en – Arja – just har fått mästartitel i rallylydnad. Det är den tredje chihuahuan någonsin i Sverige som har lyckats med det, så man förstår att hon är stolt.
Chihuahuan är visserligen en mycket liten hund, men den är ju lika mycket hund för det. Gunilla blir upprörd när folk reducerar små hundar till accessoarer eller leksaker.
– Det är definitivt inga väskhundar, utan precis som vilken jycke som helst.
Sedan får man förstås ta hänsyn till att de är små, när det gäller vissa saker. De är till exempel känsligare för värme och kyla, på grund av sin storlek.
Om det är mycket ris och grenar i skogen, kan det vara svårare för dem att ta sig fram, jämfört med en större hund.
Risken ökar också att de kan ses som bytesdjur, till exempel av en örn.
Gunilla tycker inte heller att man ska låta små barn ta hand om dem ensamma, eftersom de är ömtåliga och kan drabbas av benbrott, om barnet bär dem och sedan tappar dem.
I övrigt mår en chihuahua bra av att behandlas som den hund den är. Den behöver uppfostras, precis som andra hundar, och få möjlighet att jobba med såväl huvudet som kroppen för att bli trevlig.
Men så tänker tyvärr inte alla. Chihuahuans utseende kan vara till nackdel för den, eftersom den inte alltid blir tagen på allvar.
Gunilla vet att det finns folk som inte ens bryr sig om att se till så att deras chihuahua blir rumsren, eftersom den är så liten, utan låter den gå på en kattlåda. Men det är egentligen mot hundens natur. Den vill inte göra sina behov där den bor.
Att Gunilla skaffade sin första chihuahua berodde på att hon tänkte börja med avel. Hon ville ha en liten hundras, ifall det skulle bli svårt att sälja valparna, så att hon skulle få behålla dem. Sedan föll hon också för dess söthet...
– Det var kärlek första dagen vi sågs, från bägge håll, säger Gunilla med värme i rösten.
Lilla Indra, som kom till Gunilla 2006, blev så småningom mamma till Elvira och Elliot. Nu är det dem och Arja som Gunilla tränar och tävlar med.
Gunilla är uppväxt i Göteborg och kom till Loftahammar via Västernorrland. Stugan i Hulöhamn var hennes pappas sommarställe. Nu bor hon där permanent sedan 2009.
För tre år sedan gick hon en kurs i rallylydnad hos Gamleby Brukshundklubb och fastnade för både tävlingsgrenen och klubben. Hon kände sig så väl bemött. Första tävlingen gick jättebra och sporrade henne att fortsätta.
Chihuahuaorna må vara små, men de är både lättlärda och arbetsvilliga, om än lite egensinniga. Det är Gunillas bild av rasen så här långt.
– De är otroligt personliga och älskar att göra saker.
Och när sedan VT:s utsända får en uppvisning i trädgården, är det bara att hålla med. Hundarna sitter som tända ljus framför sin matte. Uppmärksamheten är total. När hon till exempel säger "ligg", är de nere på marken inom en halv sekund.
Gunilla jobbar gärna med klicker, en liten plastgrej som man trycker på, så den säger "klick". När hunden gör rätt, klickar man direkt. Sedan får hunden en godis. Snart lär den sig att ljudet alltid följs av en godis, och då blir redan klicket en belöning.
När man berömmer med ord, kan det variera hur fort berömmet kommer, och vad man säger. Klicket är snabbare och mer konsekvent.