ââMĂ„lsĂ€ttningen har varit varit att höja förmĂ„gan hos polisen helt enkelt och öka lagföringen, som inte har varit nĂ„gra glĂ€djesiffror precis, sĂ€ger Carola Pettersson.
Pettersson Ă€r projektansvarig pĂ„ polisens nationella operativa avdelning (Noa) för det nya metodstöd som formellt antogs av myndigheten förra veckan. Den lĂ„ga lagföring hon talar om gĂ€ller specifikt dödsskjutningar i gĂ€ngmiljö. Bara omkring 20 procent av sĂ„dana mord klaras upp i Sverige â att jĂ€mföra med "vanliga" mord, som polisen löser nĂ€ra nio av tio gĂ„nger.
ââJag har mycket svĂ„rt att se att vi kommer att komma upp i de siffrorna, för det Ă€r jĂ€ttesvĂ„ra Ă€renden, men jag kĂ€nner mig sĂ€ker pĂ„ att uppklarningen kommer att öka om man stĂ€ller om och arbetar enligt den nya metoden, sĂ€ger Carola Pettersson.
Ny verklighet
Med över tolv Ärs erfarenhet av att utreda grova brott har hon de senaste dryga tvÄ Ären arbetat med att ta fram den nya versionen av "mordbibeln", som den kom att kallas första gÄngen den togs fram pÄ 1960-talet. Att riktlinjerna för hur en mordutredning bÀst ska genomföras mÄste uppdateras har att göra med att verkligheten förÀndras, sÀger hon.
ââDet handlar om att det Ă€r en annan typ av brott i dag, som Ă€r uppbyggda pĂ„ ett annat sĂ€tt och bestĂ„r av helt andra komponenter.
En stor skillnad Àr att det tidigare nÀstan alltid fanns en direkt koppling mellan offer och gÀrningsperson. I dag rör det sig i stÀllet ofta om bestÀllningsmord, dÀr den som avlossar det dödande skottet inte kÀnner offret över huvud taget.
Carola Pettersson beskriver det moderna gÀngmordet som ett projekt, dÀr flera personer som kanske inte kÀnner varandra sedan tidigare arbetar tillsammans och bidrar med olika delar för att kunna utföra det.
ââTidigare har vi till stor del gjort pĂ„ samma sĂ€tt, oavsett om det var det traditionella mordet eller det projektledda mordet. Och att utreda alla pĂ„ samma sĂ€tt Ă€r inte framgĂ„ngsrikt, sĂ€ger hon.
Högt tempo
Vad sÀger dÄ det nya metodstödet om hur polisen bör utreda ett sÄdant typiskt gÀngmord? Framför allt mÄste det vara ett högt tempo i den inledande fasen.
ââMycket mĂ„ste sĂ€kras upp redan dĂ„, sedan finns inte viktiga bevis kvar. De första timmarna behöver vi jobba mycket mer offensivt.
HĂ€r behöver man Ă€ven tĂ€nka bredare nĂ€r man samlar information. Ăr det tio personer inblandade kan man inte jobba pĂ„ samma sĂ€tt som om det Ă€r en ensam mördare, framhĂ„ller Carola Pettersson.
Rent organisatoriskt mÄste man Àven anpassa utredningsgruppen mer efter det specifika Àrendet, och inte fastna i gamla idéer om hur det ska vara. Undersök tidigt vilka specialister och kompetenser som krÀvs, sÀger Carola Pettersson.
ââSedan behöver vi bli mycket bĂ€ttre pĂ„ bevisvĂ€rdering och kunna förutse vad för alternativa hypoteser och gĂ€rningspersoner som kan dyka upp och utreda det.
Polisen mÄste alltsÄ bli bÀttre pÄ att inte bara leta efter saker som stödjer den första tesen.
ââNĂ€r vi granskat domar har det framkommit att detta ofta spelar roll nĂ€r nĂ„gon frias, att man inte uteslutit alternativa hypoteser. Man mĂ„ste hela tiden omvĂ€rdera vad man har.
RĂ€tt sak
Man behöver Àven bli bÀttre pÄ att se de relevanta utredningsÄtgÀrderna och lÀgga kraft pÄ rÀtt sak.
ââMan kanske gör en omfattande dörrknackning som tar jĂ€ttemycket resurser och tid, utan att ha nĂ„gon riktig tanke kring syftet. Finns det en film till exempel kanske vi inte behöver lĂ€gga sĂ„ mycket krut pĂ„ att knacka dörr i de Ă„ttavĂ„ningshus som ligger nĂ€rmast brottsplatsen.
Polisens internrevision som i höstas granskade det tidigare metodstödet kom fram till att det fungerade bra nÀr det anvÀndes korrekt, men att det inte alltid finns personal med rÀtt kompetens till alla roller i utredningarna.
ââDet problemet kvarstĂ„r ju Ă€n sĂ„ lĂ€nge, sĂ„ det hĂ€r Ă€r nĂ„got man mĂ„ste jobba med pĂ„ sikt, sĂ€ger Carola Pettersson, som dock framhĂ„ller att utbildningsverksamheten nu fĂ„tt upp god fart efter pandemin.
ââDet pĂ„gĂ„r fortsatt arbete med att utveckla den, men vi hoppas pĂ„ att det ska bli fler som faktiskt kan anamma de hĂ€r rollerna.