De första isarna är här – men se upp för snön

Skridskoklubbarna får fler medlemmar, Facebooksidor med isinformation får fler följare och återförsäljare säljer mer utrustning. Överallt finns tecken på att intresset för långfärdsskridskor ökar. Om kunskapen kring säkerhet på isarna ökar i samma takt är inte lika säkert, och det oroar Naturvårdsverkets fjällsäkerhetsråd.

– Under de senaste tio åren har 121 personer omkommit, de allra flesta av dem i södra Sverige där man inte har samma erfarenhet riktigt. Och de nya åkarna kan sakna rätt säkerhetsutrustning, säger Per-Olov Wikberg, samordnare vid Naturvårdsverkets fjällsäkerhetsråd.

Sen säsongsstart

En segdragen värme har försenat skridskosäsongen något men i fjällen är det dags. Norrbottensfjällens isar är flera centimeter tjocka och nya, blanka isar behöver inte vara mycket mer än så för att vara starka. Det räcker med fyra, fem centimeter för att bära en skridskoåkare. Det är också en alldeles särskild upplevelse att skrida över dem, säger Per-Olov Wikberg, vilket lockar åkare från långväga håll.

– Det ska vara ett sällskap från Holland i Härjedalen har jag hört. Det är en fantastisk och storslagen upplevelse, säger han.

Att just norra fjällens isar är så speciella beror på att de har långa kalla nätter innan snöfallet kommit igång ordentligt. Isarna får därför tid att bygga på sig utan att bli snötäckta.

Snön hämmar isen

Oerfarna åkare kan tycka att det känns tryggt med en snötäckt is. Det ser stabilt och säkert ut. Men i själva verket är det precis tvärtom, säger Per-Olov Wikberg.

– Snön isolerar och gör att isen inte växer till sig. Dessutom är den lömsk eftersom man inte ser vad som finns under den.

I ett pressmeddelande skriver Naturvårdsverket och Issäkerhetsrådet att även de första, glasklara isarna är svåra att bedöma. Snöar det på dem är det "nästan omöjligt" utan redskap, skriver de.

Det här behöver du

Ger man sig ut på isen bör man för det första aldrig vara ensam, säger Per-Olov Wikberg. Utöver det ska man tänka på att ha med sig isdubbar och någon form av flytredskap, exempelvis en tät ryggsäck. Det är också viktigt att berätta för någon att man ska ge sig ut och vilken rutt man tänker ta.

Det säkraste sättet att ge sig ut är att vänta till att banor plogas upp på sjöar eller att haka på en skridskoklubb.