Dna-resten i frysen löste mordet på Malin

Efter en tid med nytt hopp i utredningen kring mordet på Malin Lindström hade det återigen tagit tvärstopp. 23 år efter att flickan hittats död i Husum i Örnsköldsviks kommun hade polisens nationella forensiska center (NFC) lyckats få fram en dna-profil ur en liten spermafläck på flickans byxor – något som inte varit möjligt med den teknik som fanns tillgänglig vid tiden för mordet. Problemet var att dna-profilen behövde jämföras med ett prov från den misstänkte mannen. Och nu hade Högsta domstolen sagt nej till att tvångstopsa honom för att få fram ett sådant, det skulle nämligen bryta mot lagen var bedömningen.

– Det är dystert, jag tycker svensk rättvisa. . . , det finns ingen rättvisa. Nu har man ju möjlighet att avgöra om han är skyldig eller inte och då gör man inte det utan sopar det bara under mattan, upplever jag det som, och hänvisar till alla möjliga paragrafer varför det inte ska gå. Det tycker jag är dåligt, sade flickans pappa Rune Lindström till SVT Västernorrland efter beskedet.

Analyserade tejper

Tillbaka på ruta ett gick utredare igenom allt tidigare förundersökningsmaterial en sista gång. Och då hittades det som senare skulle bidra till att en 44-årig man i tisdags kunde dömas för mordet på flickan.

I materialet fanns uppgifter om att ett blodprov taget från mannen hade skickats till Uppsala universitet år 2001.

– Vi jobbade i det här ärendet för länge sedan, med tejper som finns i undersökningsmaterialet. Vi gjorde analys av mitokondrie-dna vilket är en specialanalys som man bara tar till när den vanliga dna-analysen inte fungerar. Men vi fick inga resultat då, utan polisen ville invänta känsligare metoder, berättar Marie Allen, professor i rättsgenetik vid universitetet.

Nu, 20 år senare, tog NFC kontakt med Marie Allen och frågade om hon hade kvar materialet. Och i en frys på hennes labb fanns ett dna-extrakt från blodprovet kvar.

– Jag visste inte att det var det här ärendet det rörde när jag blev kontaktad. Jag fick ett mejl från NFC med frågan om jag hade kvar ett prov med ett särskilt löpnummer, för vi har inte namn eller ärendenummer på proverna utan bara ett löpnummer. Det visade sig att vi av en slump hade provet kvar och det skickades till NFC, säger Marie Allen.

Fick en match

Extraktet från mannens dna jämfördes med dna:t från spermafläcken och resultatet talade enligt NFC "extremt starkt" för att det var 44-åringens sperma som fanns på flickans kläder. Bland förundersökningsmaterialet hade även hittats hårstrån från mannen som sparats vid NFC. Även en analys av dessa kopplade mannen till spermafläcken.

Efter en tid började medier rapportera om de nya framgångarna i Malin-ärendet och då förstod Marie Allen vad det var för dna-extrakt hon skickat till NFC.

TT: För dig som rättsgenetiker, hur känns det när ett kallt fall kan få sin lösning på det här viset?

– Det är fantastiskt att se att rättsgenetisk forskning för nya och känsligare tekniker kan hjälpa till att lösa äldre, kalla fall och även hjälpa till i nyare fall. Just när ny teknik används i kalla fall blir det lite extraordinärt för att metoderna ofta inte har fungerat tidigare.

En revolution

Marie Allen beskriver hur utvecklingen går mycket snabbt framåt inom rättsgenetiken just nu.

– Det händer jättemycket inom molekylärbiologi och genetiska analyser överhuvudtaget. Framför allt inom medicin där man hittar nya, bättre och snabbare metoder för att diagnosticera sjukdomar, och de teknikerna kan vi också haka på och använda oss av inom kriminaltekniken till viss del.

Något som revolutionerat rättsgenetiken i stort var när möjligheten att kopiera dna kom, vilket gör att man i dag kan utgå från mycket mindre mängder spår än tidigare.

– Om en analys tidigare krävde en blodfläck av ungefär en femkronas storlek räcker det i dag med en pennspets storlek, eller ännu mindre. Så känslighetsmässigt har utvecklingen gått framåt otroligt mycket, säger Marie Allen.

Se ögonfärgen

Hennes labb forskar kring nya möjligheter att för att kunna analysera ännu mindre material som ska kunna ge spaningsinformation till polisen, som vilken ögon- hud- eller hårfärg den som lämnat spåret har.

– Det här kan få mycket stor användning i ärenden där man inte har en misstänkt, för att begränsa antalet personer man behöver topsa eller vill förhöra.

På gång är även möjligheten att med en och samma analys kunna få fram olika typer av genetisk information. Detta i stället för att som nu genomföra olika analyser efter varandra, som innebär att delar av bevismaterialet samtidigt konsumeras för varje test som görs.

Marie Allen är övertygad om att den utveckling som nu sker inom kriminaltekniken kommer att bidra till att fler fall kan lösas i framtiden.

– Inte bara med hjälp av känsligare eller mer robusta metoder. Det finns även nya strategier med släktforskningsdatabaser och sökningar efter släktskap i de dna-register som finns hos polisen. Den typen av analyser kommer att kunna hjälpa till att lösa fler fall, båda aktuella och kalla.