Den gångna helgen gjordes en stor europeisk inventering av sångsvanar. Drygt tio personer från Tjust fågelklubb deltog i inventeringen och rapporterade sedan hur många sångsvanar som sågs inom Tjust härad.
Larsgunnar Nilsson i Västervik ansvarade för sammanställningen av alla fynd i vårt område. Han säger till VT att det är fler sångsvanar än förr som övervintrar på fälten, i stället för att söka sig till öppet vatten.
I dag är det också en del sångsvanar som häckar hos oss. Det gjorde de inte förr. Någon gång runt 1980 började sångsvanen ändra sina vanor.
De ståtliga vita fåglarna med de gulsvarta näbbarna har blivit en vanlig syn ute på stora fält, bland annat vid Mommehål utanför Västervik, där en liten flock på ett tiotal fåglar har dröjt sig kvar över vintern.
Eftersom sångsvanarna är skygga, håller de sig helst på stora fält, där de har bra överblick och ser om någon ovän närmar sig.
De nya vanorna att stanna på fälten har förstås att göra med förändringar i jordbruket, med fler höstsådda grödor och mer majs.
Grågässen, som också är väderflyttare, har liknande vanor som sångsvanarna. Vid Sundby, sydost om Vråka, sågs i helgen ett tiotal grågäss.
Totalt sågs 226 sångsvanar på 30 olika platser.
De största flockarna fanns i norra kommundelen: 49 vid Bjursunds gård, Loftahammar; 44 vid Sundby, Västra Ed; 37 vid Kolsebro, Ukna; 34 vid Värmvik, Lofta, samt 32 vid Björnvarp, Tryserum.