Vårsolen får det tunna lövverket i trädgården att skimra och vid husknuten har det stora körsbärsträdet slagit ut i vita blomklasar, som avtecknar sig mot den blå himlen.
Christina Rehn kommer ut på trappan till sitt faluröda 1700-talshus i Stora Jansbo, Rumma. Nyfiket följer jag med henne in.
Redan inne på den lilla glasverandan får man en första försmak av vad som komma skall. Överallt finns gamla föremål, som passar till den ålderdomliga miljön. Och så alla dessa djur och pälsar! På väggen i vardagsrummet hänger knippen med skinn från räv och prärievarg, samt pälsmössor.
Uppstoppade djur och fåglar tittar fram lite varstans. Jag slår mig ner i fåtöljen framför brasan, där elden sprakar innanför spisluckorna. Christina berättar att det är en björn jag sitter på. Själv slår hon sig ner på en bäver, med en gigantisk vargfäll bakom ryggen.
Det är ingen överdrift att påstå att Christina Rehn har ett starkt intresse för jakt, men så har det inte alltid varit.
– Jag började sent, när jag var 30 år ungefär, berättar hon.
Ingen i hennes släkt eller familj jagade, men så en dag fick hon följa med på en rådjursjakt med drivande hund, och under uppsikt av en etablerad jägare lyckades hon skjuta två rådjur. Sedan var hon fast.
– Det har blivit en passion, säger hon.
Christina Rehn kommer från början från Vetlanda, men gick en tvåårig trädgårdsutbildning på dåvarande Valstadskolan i Gamleby 1979–1981 och fick jobb som trädgårdsmästare på Blekhem. Under årens lopp har hon mest bott i Hallingeberg, där barnen växte upp. För sju år sedan flyttade hon in i huset som hon nu hyr. Redan när hon såg det första gången, tänkte hon att "här vill jag bo". Det är charmigt, men spartanskt. Vatten finns inte, utan hon får hämta i dunkar och låna dusch och tvättmaskin hos vänner.
Sommartid är hon ofta på marknader, med sitt företag Krösa-Stinas vilda skafferi. Vintern tillbringar hon i Kanada, där hon även bodde permanent i fem år, innan dottern ville att de skulle flytta tillbaka till Sverige.
För Christina passar det bra att flytta västerut över vintern.
– Då är min korvsäsong över. Och så är det väldigt kallt här på vintern, tillägger hon och ser sig om i stugan.
I Kanada jagar hon bland annat varg, prärievarg och björn. Bilden härintill togs i vintras, när hon sköt en prärievarg. Kvällen innan var hon omgiven av vargar som ylade. Hon såg stora tassavtryck i snön.
– Det var så fint. Och på morgonen blev det norrsken. Det var en stor upplevelse, minns Christina.
I Sverige gillar hon vildsvinsjakt bäst. Hon har ingen hund, utan sitter ensam på pass och väntar.
– Kommer det, så kommer det, säger hon.
Blir det aldrig tjatigt?
– Inte på våren, för det händer så mycket hela tiden. Fåglarna kvittrar tidigt och det är mycket djur i rörelse.
För Christina är jakten både spänning och adrenalinkick, men också en chans att få vara ett med naturen. Det är också en utmaning, om hon ska få med sig något hem och få mat från skogen. När så sker, känner hon sig rik och tacksam.
Samma känsla har hon när hon tänker på att hon kunde låta sina barn växa upp på viltkött.
– Jag tror att det här ligger latent hos många, fast många nu går till affären och hämtar sin mat, säger hon.