Utsikt frÄn Brunnshuset, dÀr hotellgÀster och andra pÄ kurorten intog litervis med kÀllvatten, för hÀlsans skull.
Den lilla byn KÀllvik ligger vackert i utkanten av Loftahammar, i en bergig vik. PÄ sommaren myllrar det av sommargÀster och invÄnarantalet Àr runt 1 000. NÀr hösten kommer lÀmnar de flesta. Kvar Àr ett halvdussin fastboende.
PĂ„ en promenad genom samhĂ€llet slĂ„s man av mĂ€ngden pampiga villor med utsikt över vattnet. Bebyggelsen Ă€r ett spĂ„r av KĂ€llviks stolta historia som bad- och kurort. Vi möter tre av de som vet mest om KĂ€llviks historia, Bo Stenhammar, Birger Rydberg och Ulf Durling, vid det allra tydligaste spĂ„ret av forna tiders kurverksamhet â Brunnshuset, nere vid stranden.
YttervÀggen pryds av en gammal reklamskylt för "KÀllviks HÀlsobrunn och Gyttjebad". DÀr fÄr man bland annat veta att gyttjebad kostade 50 öre, och kalla havsbad 75 öre per vecka.
â HĂ€r var det kö pĂ„ morgonen, dĂ„ hotellgĂ€ster och andra kom för att dricka av kĂ€llvattnet. Man drack litervis med vatten, berĂ€ttar Bo Stenhammar.
Redan pĂ„ 1700-talet var det kĂ€nt att det fanns en kĂ€lla med starkt jĂ€rnhaltigt vatten i KĂ€llvik. Förr fanns mĂ„nga, Ă€ven lĂ€kare, som trodde pĂ„ vattnets förmĂ„ga att lĂ€ka alltifrĂ„n kroniska sjukdomar till barnlöshet. Att "dricka brunn" vid nĂ„gon hĂ€lsokĂ€lla varje sommar var trendigt hos sĂ„vĂ€l societeten som "vanligt folk", nĂ„got som beskrivs i boken "KĂ€llvik â en smĂ„lĂ€ndsk brunns- och badort".
I slutet av 1800-talet byggdes det första badhotellet, och nÄgra Är senare ytterligare ett. Det "nya" hotellet brÀndes dock ner bara nÄgot decennium senare. Det gamla hotellet fanns kvar fram till 1940-talet, dÄ Àven det brann ner.
KÀllvik blev aldrig lika stort som dÄtidens mest besökta brunns- och badorter, sÄ som Porla, Ramlösa och SÀtra, men hade en publik av lÄngvÀga och ofta namnkunniga gÀster. Povel Ramel var kanske den mest kÀnda, men Àven konstnÀren Gottfrid Kallstenius och författaren Ellen Fries var Äterkommande gÀster.
Framför det forna hotellet. FrÄn höger: Ellen Fries (sittande), tre okÀnda, Manfred Floderus, Maria Fries, Patrik Fries. I mitten badlÀkaren Albin Jonsson, med ljus hatt badkamrern Emmy Törnlöf, i trappan "restauratrisen" Lovis Jansson. Fotografiet Àr hÀmtat frÄn boken KÀllvik, en smÄlÀndsk brunns- och badort, av Hans Broomé.
FrĂ„n början var det mest societeten frĂ„n trakten som samlades i KĂ€llvik. DĂ€r fanns friherrinnan Victorine Carleson pĂ„ Odensviholm, medlemmar av familjen Fleetwood pĂ„ Kasimirsborg, Liljenstolpe och Mörner pĂ„ Ogestad, till exempel. Senare kom stockholmarna â som ett tag utgjorde runt hĂ€lften av gĂ€sterna â och folk ur de högre samhĂ€llsskikten frĂ„n andra hĂ„ll i landet.
PÄ gÀstlistan fanns alltifrÄn operasÄngare och författare till justitierÄd och högt uppsatta militÀrer.
â Hos familjen Fleetwood fanns en som var guvernant Ă„t prinsessan, sĂ„ vi hade nĂ„gra Hagesessor som sprang runt hĂ€r. Det var stort i KĂ€llvik, berĂ€ttar Ulf Durling, som varit redaktör för en bok om KĂ€llviks historia: "Sorglösa brunnsminnen".
Efter första vÀrldskriget Àndrade kurorten karaktÀr. Dess strikta dieter och hÀlsofokus ersattes av fest och sÀllskapsliv. Det etablerades nÄgot som kallades "Kur och kurtis", med mÄlet att gÀsterna skulle Àkta en partner av samma samhÀllsklass. Det sörjdes för sÄvÀl underhÄllning och aktiviteter som andlig spis.
â Under tidigt 1900-tal var Herman Lundberg brunnslĂ€kare pĂ„ KĂ€llvik. Han blev senare professor pĂ„ rasbiologiska institutet, och reste runt och mĂ€tte skallar pĂ„ samerna.
Författaren Ulf Durling, som hÀmtat inspiration till sina böcker i KÀllvik i samsprÄk med mÄngÄriga KÀllviksborna Bo Stenhammar och Birger Rydberg.
Bo Stenhammar och Birger Rydberg vÀxte upp i KÀllvik pÄ 1950-talet. DÄ hade stiftelsen bakom à tvidabergsbolaget Facit tagit över kurortsverksamheten och lanserat sin egen "husmorssemester", i syfte att höja det sjunkande barnafödandet i landet. AnstÀlldas fruar och barn fick bo i KÀllvik medan mÀnnen jobbade pÄ fabriken.
Det uppstod dock en del motsÀttningar mellan "Facitfolket" och societeten som fortfarande semestrade pÄ orten. En av Facits anstÀllda skrev i en dagbok som bevarats för eftervÀrlden att "lÄngliggarna bar sig oförskÀmt Ät mot Facitfolket".
Det Ă€r fortfarande mĂ„nga ur de högre samhĂ€llsklasserna som semestrar pĂ„ KĂ€llvik. Om det var arbetarklass som huserade i de vackra villorna pĂ„ 1950-talet sĂ„ Ă€r det nu â Ă„terigen â mer vad man kan kalla överklass. NĂ„gra av villorna tillhörde det forna hotellet, medan andra byggdes av fastboende familjer som sedan hyrde ut dem till sommargĂ€ster. Birger Rydberg kommer frĂ„n en sĂ„dan familj. Han Ă€r ocksĂ„ den enda ur trion som bor kvar hĂ€r Ă„ret runt. Förr om Ă„ren tyckte han det var trĂ„kigt och ensamt nĂ€r byn avfolkades pĂ„ hösten, men nu tycker han det kan vara ganska skönt.
â Om man fĂ„r sĂ€ga sĂ„ (skratt).
Förr gick det ÄngbÄtstrafik mellan KÀllvik och Stockholm. Idag fÄr bÄtresenÀrerna nöja sig med turtrafik till RÄgö.
Ur boken "KĂ€llvik â en smĂ„lĂ€ndsk brunns- och badort" av Hans BroomĂ©.
Det Àldsta huset i KÀllvik, som byggdes pÄ 1700-talet, kallas idag "Skansen" av invÄnarna.
En av de stÄtliga villorna med havsutsikt skymtas i bakgrunden.