Antingen är det journalistkollegor som skriver plusmärkta artiklar om hur "Stina 32" gick ner 20 kilo på ett halvår, eller så är det komediserier där det värsta den manliga huvudrollen kan tänka sig är att hans fru blir fet. Att vara tjock är att bli betraktad som ohälsosam, korkad och kostsam. Vissa vill att vi ska köpa dubbla biljetter när vi flyger, andra vill komma med hjälpsamma råd om kost och träning. Som om vi varken kan läsa eller höra, budskapet är som sagt svårt att missa.
Att vara tjock innebär också att ha svårare att hitta kläder. Oklart varför, med tanke på vilka känslor synliga valkar väcker hos allmänheten så vore ett enormt utbud av plussize-kläder det mest logiska. Men istället har vi blivit förpassade till butikernas innersta hörn där våra storlekar hängt. Jag känner tjocka kvinnor som inte vill handla kläder i butiker. Dels för att de inte orkar med skammen att behöva gå ur provhytten utan att ha hittat ett enda plagg som passar, men också för att de skäms över att ens behöva gå till en särskild avdelning. Därför är det som Lindex gör nu så himla viktigt. Det handlar inte bara om mode och att det är kul för oss tjocka att kunna köpa lika snygga kläder som smala personer. Det handlar också om rätten att få finnas på samma villkor som alla andra. I förlängningen handlar det också om representation, då jag hoppas att integreringen av de större storlekarna kommer leda till att även tjocka får synas i positiva klädannonser, inte bara i avhumaniserande reklamer för Biggest loser.