Det undrade en läsare för några veckor sedan när en rejäl ryktesspridning om detta drog igång på sociala medier samt i annan etablerad press i vår kommun. Han var inte ensam om att undra just detta. När medieuppgifter och hetsiga delningar på Facebook gick som varmast var det många som kontaktade mig och krävde att vi skulle skriva om det. Det gjorde vi inte då. Varför?
Det enklaste svaret på den frågan är: därför att vi inte skriver om obekräftade rykten.
Vi jobbade med tipsen om hundvalparna under ett par dagar men lyckades inte få det bekräftat. Det handlade då om bara vad folk hade hört. Och polisen visste ingenting. Då skriver vi inte. För oss är det oerhört viktigt att ryktesspridning inte når ut till er läsare som korrekta nyheter. Det skulle vara att göra er en otjänst. Även att det högst sannolikt är på det viset att ryktena stämde från början så ställer vi så pass höga krav att händelsen måste bekräftas och gärna av sakkunniga.
I onsdags skrev vi vår första artikel om hundvalpar som sålts från en bil på en parkering i centrala Västervik. Det var först då vi hade en namngiven källa som med egna ögon sett män som försökt sälja hundvalpar samt en poliskälla som kunde bekräfta att polisen kopplats in.
För oss är det av yttersta vikt att våra läsare har förtroende för oss. Därför står vi emot ryktesspridning och väntar tills vi känner oss helt säkra på uppgifterna innan vi publicerar. Det spelar ingen roll om man kommer med påtryckningar, hot eller ilska. Vi publicerar när vi är redo.
Ganska kort efter publiceringen hamnade vi i diskussioner om huruvida vi mörkar uppgifter. Det hade vi väntat oss. När vissa i allmänheten har en uppfattning att de vet mer om en händelse och att vi väljer att inte skriva om det så kommer kritiken som ett brev på posten. Vi har ingen aning om vilken nationalitet männen har som försökte sälja hundarna. Därför skriver vi inte det. Vi har ingen aning om från vilket land dessa hundvalpar kommer från. Därför skriver vi inte det. Om vi hade vetat, och om det hade haft med saken att göra, så hade vi skrivit det. Det finns inga konkreta regler här som går att etablera på samtliga fall. I varje enskilt fall krävs en enskild bedömning. Om själva brottet är kopplat till en gärningspersons nationalitet – exempelvis vissa typer av organiserade stöldligor eller hedersrelaterad brottslighet – kan det finns en poäng att ange nationalitet. Men inte annars. Om en person som är född i Sverige och sedan generationer är just svensk så skriver vi ju inte att ”gärningspersonen är svensk”, så varför skulle vi rent slentrianmässigt göra det om gärningspersonen råkar vara född i ett annat land? Fundera på det och återkom.
Jag hoppas, och tror, att ni kommer fortsätta tipsa oss om nyheter och att ni förstår att vi kollar upp fakta och reder ut snåriga detaljer. Jag hoppas, och tror, att ni litar på oss även i fortsättningen. Trevlig helg!