Statistiken från branschorganisationen Säkerhetsföretagen talar ett tydligt språk. Under 2019 gjorde yrkeskåren över 300 000 ingripanden, en ökning med 76 procent på årsbasis.

Vi ser att kriminaliteten ökat under en längre tid och många uppdragsgivare har behov av att hantera det som ligger i gränslandet mellan ordningsstörningar och olika typer av brott, säger branschchefen Li Jansson och ger ett exempel:
Många kommuners behov av att ansöka om och beviljas förordnadsområden för ordningsvakter har ökat i markant takt. Man har börjat reagera på ett annat sätt för den typ av brott som man möter.
Artikelbild

| Inrikesminister Mikael Damberg (S) tillsammans med flera ordningsvakter. Arkivbild.

"Jobba smart"

Bland brotten hör enligt Li Jansson till exempel ordningsstörningar av ungdomar, narkotikahandel och butiksstölder. Merparten av insatserna handlar om så kallade tillrättavisningar.

TT: Saknas det polisiär närvaro?

Det finns definitivt för få poliser och vi ställer oss bakom att öka antalet poliser. Samtidigt kan man jobba smart med varandra och vi har en tät samverkan med polisen.

Magnus Lindgren, generalsekreterare för stiftelsen Tryggare Sverige, tidigare kriminolog och polischef, är dock kritisk till utvecklingen och liknar situationen vid en sjukdom.

Under senare år har det funnits en samstämmighet att patienten är sjuk, men man tar bara den pillerburk som står längst fram i skåpet. Lider patienten av just den sjukdomen? Vi bryr oss inte och det blir problematiskt, säger han.

En annan lösning

Han lyfter att lösningen kanske går att hitta på helt andra sätt.

Det är kanske bättre belysning eller kameror. Kanske man skulle få ut betydligt mer av flera socialarbetare eller fältare. Man vill jobba brottsförebyggande men det kan konstateras att kommunerna inte är med i matchen utan det blir en snabblösning.

Det handlar också om en ifrågasatt bransch. Under förra året rapporterades om flera våldsamma händelser där bland annat ordningsvakter tryckt ned en gravid kvinna på en bänk i Stockholms tunnelbana.

Kritiken har till stor del handlat om den korta grundutbildningen – totalt bara 80 timmar. Li Jansson och Magnus Lindgren är samstämmiga i att detta är ett problem liksom att verksamheten styrs av en författning som är nästan 40 år gammal.

Då handlade det ungefär om att vara ordningsvakt på en dansbana. Nu kan det vara vad som skulle ske vid ett terrorattentat, säger Li Jansson.
Vi bör se över hur ordningsvakter används. I dag är det vakter som griper och poliser som hämtar. Det borde naturligtvis vara tvärtom. Det är helt snurrigt, påpekar Magnus Lindgren.

Två tydliga problem

Han ser ytterligare två tydliga problem, dels att ordningsvakterna rör sig över stora geografiska områden, dels att de inte kan närvara i de områden de verkligen skulle behövas i.

Ska man ha ordningsvakter är den samlade erfarenheten att ha sådana som känner och är kända hos invånare. Det behöver byggas upp ett ömsesidigt förtroende och då blir det ett problem när ordningsvakter åker runt i bilar.

I stället anser Lindgren att behovet är extra stort i de 22 områden som polisen pekat ut som särskilt utsatta – men där finns dock ett annat problem.

Där behoven är som störst, är det för farligt för ordningsvakter att arbeta och det är skyddsstopp som följd.

TT: Hur förhoppningsfull är du inför framtiden?

Det behöver bli tillräckligt dåligt för att det ska bli bra och vi är där nu. Det sker nu en professionalisering inom området men det har saknats en beställarkompetens hos kommunerna, säger Lindgren.