Det var i mitten på juli förra året som paret Kajsa Norrby, 32, och Emil Linder, 39, flyttade in i det gamla gästgiveriet i Långrådna, i södra delen av Valdemarsviks kommun.
Ingen av dem har någon anknytning till bygden. Kajsa är uppväxt på landsbygden i Jämtland och Emil kommer från Motala.
– Vi letade efter en gård att kunna ha verksamheten i, och hittade den här, säger Kajsa och ser sig omkring i den grönskande trädgården.
De startade sin verksamhet i november med första konserten. I sommar blir det fler konserter, kurser och körprojekt.
Bland annat kan alla som vill vara med i en sommarkör och sjunga irländsk folkmusik. Då blir det först fyra repetitioner och sedan workshop med bandet Quilty, som har konsert i den gamla ladan på gården den 3 augusti. Vid konserten medverkar även sommarkören och Hazelius Hedin.
Det blir också en kurs i kulning och lockrop den 25 juni och viskurs under sommarsolståndet.
Men gästgiveriet används också för sitt ursprungliga ändamål, det som det byggdes för år 1868 och användes som fram till 1907: för den som vill ha logi. Det är nedervåningen som används till detta. Själva bor ägarna däruppe.
Som en historisk anekdot måste vi också berätta att en musiker har bott på gården under en period, dock inte i det som nu är gästgiveri. Det var spelmannen Pelle Fors från Rönö på Vikbolandet. Han hette egentligen Petter Magnus Johansson och var född 1815 i Ed i Småland. Han dog 1908.
Under resten av året jobbar Kajsa Norrby bland annat inom Skapande skola med teaterövningar för barn.
Hon ger också sånglektioner, är röstcoach och leder kören Långrådna Community Choir.
Under en vecka i augusti blir gästgiveriet ett kulturellt residens för en kulturutövare som vill ägna sig åt eget skapande i denna miljö. Detta sker i form av ett stipendium, med sista sökdag den 16 juni.
Kajsa säger att de har fått mycket uppskattning i bygden för sin satsning på gästgiveriet.
– Det känns som att folk är glada att vi är här och hittar på kreativa saker, men jag tror på landsbygden och tycker att det är självklart att den ska leva.
Hon håller inte med dem som säger att det inte händer något på landet. Själv hinner hon inte med att gå på allt ens. Dessutom kan man ju fixa en del själv, tycker hon:
– Man får själv se till att det händer något där man är.