Kanske är det så att det bara känns helt rätt, när två människor möts. Som två tvillingsjälar.
Men när snart ett halvt sekel har passerat, måste det nog även till en dos av något annat med, om man fortfarande ska vara lyckliga ihop.
Lotta och Urban har slagit sig ner i soffan i sommarstugan, där de för tillfället bor. Domra heter platsen. Den ligger nära Risebo, i nordvästra hörnet av kommunen.
Jag är där för att prata om deras relation och hur de har gjort för att hålla ihop, och trivas tillsammans, så många år.
De träffades på en dans på Vallonen i Överum, den 3 december 1966.
– Jag hade turkos klänning, minns jag, säger Lotta.
Urban hade kostym och slips. Det hade man på dans då, förklarar Lotta.
Hon kommer mycket väl ihåg vad det var som hon såg hos Urban den gången, vad som gjorde att hon blev intresserad.
– Jag tror att det var dina ögon. Och att du hade tilltalande händer, säger hon och tittar med värme på sin make.
Men det skulle dröja till 1973 innan det kunde bli något bröllop mellan dem, för de hade båda utbildningar av skilda slag som skulle klaras av först.
När de sedan kom hem för att ingå äktenskap, väntade en överraskning.
– Vi fick veta att vi hade blivit utsedda till årets pingsbrudpar, berättar Urban.
Detta var något som Västerviks-Tidningen hade under ett antal år på 1960- och 70-talen. För Lotta och Urban innebar det bland annat att de fick en bröllopsresa till Mallorca betald av tidningen, mot att de ställde upp på olika reklamjippon.
– Det var fantastiskt. Det är fortfarande folk som minns det, säger Lotta.
Under 40 år drev paret tillsammans Risebo Fritid. Det började med att Urban, som är utbildad skogsmästare, fick ett erbjudande om jobb på dåvarande Domänverket.
– Jag skulle bygga upp den här fritidssatsningen och även sköta skogen.
Satsningen gjordes genom Domänverkets dotterbolag Domänturist, som hade flera stora anläggningar, bland andra Böda Sand och Saxnäs.
– När Domänverket ville dra sig ur och sälja alla anläggningar 1993, fick vi erbjudande om att köpa, och det ville vi, säger Urban.
Som mest hade de 23 hus i anläggningen, som var inriktad på jakt och fiske, men inför försäljningen av företaget valde de att sälja av de hus som låg i ytterkanterna, för att få en mer hanterbar anläggning. Dessa hus köptes av tidigare stamgäster.
Lotta och Urban hade bolaget ihop, men det var i huvudsak hon som drev anläggningen, eftersom han jobbade med skog.
På fritiden hade de ofta möten och löste olika problem hemma vid köksbordet.
Nu är de pensionärer och har plötsligt tid att åka bort lite spontant, när andan faller på. Det känns ovant.
– Vi har aldrig haft någon riktig semester på sommaren, och alltid varit tillgängliga, säger Lotta.
– Det blir en livsstil, säger Urban.
Som par tycker de att det är viktigt att stötta och respektera varandra.
– Att man lyssnar, säger Lotta.
Man måste kunna ha olika åsikter och ändå vara vänner. Något som de också har lagt märke till efter många år tillsammans är att man liksom växer ihop med tiden.
– Vi tänker väldigt lika, och har fortfarande den här gnistan, säger Lotta.
Ett annat knep för att vårda relationen är att reda ut saker direkt, om det är något. Urban berättar att de tidigare hade en skylt ovanför sängen, där det stod: "Somna aldrig osams".
– Det är faktiskt väldigt bra, säger han.