Marie Morell (M), ordförande i regionstyrelsen, svarar på personalens kritik att de tvingas hänvisa patienter till kommunen på grund av resursbrist: ”Vi behöver nog använda samhällets alla resurser och ta stöd av hela samhället. På lång sikt - och även på kort sikt - är det så vi behöver jobba med den psykiska ohälsan.”
Alla verkar eniga: Psykiatrin har det kämpigt. Det ekonomiska läget är ändå så allvarligt att besparingar är ofrånkomliga. Men vad blir konsekvenserna?
Personalen som jobbar inom psykiatrin i Linköping vittnade med gråten i rösten framför Correns kameror om barn, ungdomar och vuxna som de måste välja bort. Barn som inte går i skolan. Vuxna som inte kan jobba. Föräldrar som överväger att ta sitt liv. Personalen vet inte hur de ska klara sitt uppdrag.
Tre psykiatrichefer och regionrådet Marie Morell (M) lyssnar allvarligt när vi visar vittnesmålen från de anställda. De är medvetna om att personalen känner så, säger de. De blir berörda. Känner med dem i deras svåra situation. Det har blivit tuffare än det var tänkt.
Men patientsäkerheten ska inte vara i fara. Det är deras besked.
– Vi har inte fått den typen av larm, att patientsäkerheten är hotad på det sättet, säger Marie Morell (M).
Hör hennes reaktioner på det som personalen berättar i videon här ovanför.
Correns team ordnade en provisorisk studio i ett konferensrum på Psykiatriska kliniken i Linköping. På en pall, framför våra kameror, vittnade anställda, i olika yrkesrsroller och från olika avdelningar, om hur besparingarna har påverkat patienterna. Vi tog med oss deras vittnesmål till ansvariga chefer och högsta ansvariga politikern i Region Östergötland.
Däremot medger de: Anställningsstoppet slog ojämnt och hårt, precis som personalen vittnar om.
På vissa kliniker gapade för många tjänster tomma. För att vikariat gick ut, för att de blev sjukskrivna, för att många var föräldralediga. Och de fick inte återanställa.
BUP-chefen Anna Kjellberg berättar att hela 13 av 30 psykologer saknades när det var som värst. Nästan hälften alltså. Det ledde till att köerna till utredningar och bedömningar skenade varje vecka.
”Det är ju ingen hemlighet att vi har väntetider. Och de förbättras ju inte av att vi blir ytterligare färre”, säger BUP-chefen Anna Kjellberg, chef för barn- och ungdomspsykiatrin i Linköping
– På kliniken blev det slumpmässigt så att öppenvården blev mer drabbad än slutenvården, säger Åsa Kastbom, chef för Psykiatriska kliniken i Linköping, alltså vuxenpsykiatrin.
Just nu har alla kliniker - utom BUP på Vrinnevisjukhuset i Norrköping - lediga tjänster och personalen tvingas därför till tuffa prioriteringar, enligt cheferna.
Så personalens känsla att det blev väldigt konstiga neddragningar, den stämmer?
– Ja absolut, för psykiatrin har hamnat lite i ofas. Då har det blivit öppenvården som har blivit väldigt drabbad. Men det är ju inte så att allt var ristat i sten, det hade kunnat göras undantag, säger Marie Morell (M).
Inget konstigt att specialistpsykiatrin hänvisar patienter till kyrkan, kommunen och privata aktörer, tycker Therese Johansson, centrumchef för psykiatricentrum i Östergötland.
Det var HR-direktören och centrumchefen som kunde bevilja undantag att få anställa trots bemanningstopp.
Borde man ha godkänt fler undantag?
– Alltså vi hade inte möjlighet att göra det. Och jag tänker inte att det var den vägen vi skulle gå heller. Utan vi behövde ta oss igenom det här, säger Therese Johansson, centrumchef för Psykiatricentrum.
Åsa Kastbom anser att det ändå var rätt att prioritera slutenvårdsplatserna och akuten.
– För det är ändå där de allra sjukaste patienterna är.
De säger att det börjar ljusna nu. Att man har börjat bevilja undantag: Klinikerna får anställa igen. I varje fall på vissa tjänster.
”Vi har inte oändligt med resurser och pengar. Och då är det jättebra att vi har andra samarbetspartners som också kan hjälpa till”, säger vuxenpsykiatrins chef Åsa Kastbom.
Men larmet från de anställda handlar inte bara om den allra tuffaste delen av besparingsprocessen. Utan också om en genuin och allvarlig oro inför framtiden: Hur ska de – med ytterligare neddragningar – kunna hjälpa alla patienter som behöver det?
De befarar att de måste hänvisa allt fler patienter någon annanstans. Men till vem?
De har blivit uppmanade att hänvisa till kommunens växel och till kyrkan. Och de berättar att de tvingas hänvisa patienter som behöver samtalsstöd till privata aktörer där patienterna måste betala själva.
Inte så konstigt, menar cheferna och regionrådet Marie Morell. Framöver kommer alla delar av samhället behöva hjälpas åt att hantera den växande psykiska ohälsan.
– Vi uppmuntrar ju till att använda civilsamhället och att vi ska jobba tillsammans med dem. På lång sikt – och även på kort sikt – så är det egentligen så vi behöver jobba med den psykiska ohälsan i samhället i stort, säger Marie Morell (M).
Tinnerbäckshuset, Universitetssjukhuset, US, rymmer en stor del av Linköpings specialistpsykiatri.
– Jag tänker att det till och med ligger i vårt uppdrag ibland att informera om att det finns också privata aktörer, säger centrumchefen Therese Johansson.
– Vi har inte oändligt med resurser och pengar. Och då är det jättebra att vi har andra samarbetspartners som också kan hjälpa till, säger vuxenpsykiatrins chef Åsa Kastbom.
Men till kyrkan och kommunens växel? Är det vanliga remissinstanser?
– Till kommunen och sjukhuskyrkan, ja det är vanliga instanser, säger Åsa Kastbom.
– Det är jätteviktiga samverkansparter till oss för den här målgruppen, säger Therese Johansson.
Så det tycker ni är helt normalt liksom?
– Det beror ju på vad problemet är, vad man hör av sig om. Om man ringer in och berättar att man är suicidnära, då skickar vi inte till kommunens växel eller till kyrkan, utan då har vi ju en akutmottagning som är öppen dygnet runt, säger Åsa Kastbom.
Bemanningsstoppet ledde till att vissa kliniker fick många vakanta tjänster, berättar Therese Johansson, centrumchef för psykiatricentrum i Östergötland.
Alla kan inte få vård om behovet är enormt och resurserna begränsade. Det låter rimligt när man först lyssnar. Men sedan lyssnar man igen, även på det som inte sägs rakt ut. Och då framträder ett annat budskap: I framtiden kommer bara de allra sjukaste att kunna få vård av specialistpsykiatrin.
– Jag kan ju inte sitta och låtsas som att det inte kommer att märkas att vi blir färre, säger BUP-chefen Anna Kjellberg.
– Vi har ju den budget vi har, konstaterar Åsa Kastbom, chef för vuxenpsykiatrin.
”På kliniken blev det också slumpmässigt så att öppenvården blev mer drabbad än slutenvården”, säger vuxenpsykiatrins chef Åsa Kastbom.
Och därmed har det gamla samhällskontraktet förändrats.
Alla har fortfarande rätt till vård. I hälso- och sjukvårdslagen står det att god hälsa och vård ska ges på lika villkor för hela befolkningen. Men det står också att den med störst behov av vård ska få företräde. Och kanske har vi nått en brytpunkt. Där lika villkor får stå tillbaka för de med allra störst behov. Och det är personalen som måste ge beskedet till patienterna som inte får vård.
Det är därför personalen tycker att det vore bättre om politikerna bara säger som det är.
I framtiden ska de allra sjukaste fortfarande kunna få specialistvård ”i världsklass”. Men som en av psykiatriläkarna sa, på en pall, med strålkastarbelysning i ansiktet och blicken fäst i en av Correns kameror:
– Vad ska hända med de andra? Vem ska hjälpa barnen?
”Jag kan ju inte sitta och låtsas som att det inte kommer att märkas att vi blir färre”, säger BUP-chefen Anna Kjellberg.
När det räknas som akut kommer man fortfarande att få vård snabbt, enligt de ansvariga cheferna. De säger flera gånger att man ska söka vård om man behöver det. Men en del patienter kommer att få vänta längre på att få vård.
– Det är ju ingen hemlighet att vi har väntetider. Och de förbättras ju inte av att vi blir ännu färre, säger BUP-chefen Anna Kjellberg.
Att vänta länge på vård kan ju vara plågsamt om man är ung. Finns det några andra alternativ?
– Om man står och väntar på en specialistpsykiatrisk insats så har man ju inga andra alternativ. Många av de som väntar idag väntar på utredning och det är ju bara vi som utreder. Många får stöd i första linjen och stöd i skolan. Och sen finns det ju egenvårdsråd och så.
Har du egna erfarenheter? Jobbar du inom psykiatrin? Hör av dig till reportrarna tina.enstrom@corren.se eller jasmine.hubinette@corren.se. Eller tipsa anonymt via vår krypterade tipstjänst Newsleaks.
Har du egna erfarenheter av psykiatrin i Västervik som du vill dela med dig av? Mejla tipsa@vt.se. Eller tipsa anonymt via vår krypterade tipstjänst. Du får vara anonym.