Författaren och journalisten Katarina Wennstam skulle ha gästat Bokens afton i Västervik tidigare i höstas men fick förhinder. Till min stora besvikelse. Hennes senaste roman "Skymningsflickan" är en riktig bladvändare, och samtidigt en viktig påminnelse om ett stort samhällsproblem vi har att försöka hantera – den gränslöshet som råder på internet (på samma gång det bästa och det sämsta med hela fenomenet). Barn och unga är i det närmaste skyddslösa på nätet, och de vuxna har ofta liten inblick i det liv de lever där.
I "Skymningsflickan" råkar två unga tjejer ut för en man som verkar vara så helylle som man bara kan vara. Men skenet bedrar. Den där mannen – som verkade så snäll, lyssnande och hjälpsam – visar sig vara en som drogar ner och våldtar unga flickor för att sedan hota med att sprida bilder av dem på nätet om de berättar för någon om vad de varit med om.
Alltsammans börjar med ett hårresande ylande och jämrande som väcker grannarna i en bostadsrättsförening i Nacka. Grannfamiljen får ingen sömn och bristningsgränsen är nu nådd.
Några våningar upp bor kriminalkommissarie, Charlotta Lugn, för tillfället sjukskriven på grund av svår migrän. Hon börjar engagera sig i den unga kvinnan som skriker om nätterna och får sig serverad en fruktansvärd historia som närmast tvingar henne tillbaka i tjänst.
Det måste sägas att Katarina Wennstam har en nästan kuslig lyhördhet för sin samtid.
I "Skymningsflickan" förekommer bland annat ett skolhot i halloweentider.
Inte sällan överträffar verkligheten dikten. Sorgligt nog.