Då stod kartonger överallt i lägenheten på Sturegatan och Tobias var trött efter att kört över hundra mil om dagen i tre dagar. Flytten gick i och för sig smidigt och ett av deras första mål var att skaffa jobb, så fort som möjligt.
– För mig var det viktigt att jag skulle jobba som sjukgymnast. Det var ett krav. Annars hade jag valt att flytta tillbaka till Schweiz, säger Anna.
Det har hon inte behövt. Anna jobbar på Västerviks sjukhus som sjukgymnast i dag, hon trivs väldigt bra och har lärt sig svenska fort. Hon fick jobbet efter att hon börjat jobba i hemtjänsten och sedan som massör på Gränsö slott.
På samma ställe började Tobias "sverigekarriär".
– Det var tur egentligen. Jag letade länge efter jobb, jag sökte allt men fick få svar. En dag åkte jag ut till Gränsö med lunch till Anna. Det visade sig att de just då behövde en nattportier till hotellet och där jobbade jag ett tag. Men det var inte så mycket kontakt med folk, det var sena nätter, och jag kände att min svenska blev lidande.
Nu jobbar Tobias, som både är utbildad ekonomijournalist och landskapsdesigner på Blomsterlandet i Västervik. Han trodde att det skulle vara lite lättare att få jobb inom sitt gebit, men trivs väldigt bra på sin nya arbetsplats.
– Det är jättebra! Jag får ta upp min gamla kunskap om växter igen och jag får träna på min svenska och prata med mängder av människor varje dag. Det är väldigt roligt. Många är nyfikna och undrar var jag kommer ifrån, de gissar ibland på Tyskland eller Danmark. I dag har jag ofta en Schweizisk flagga på mig, så slipper dom undra, säger han och skrattar.
Allt har inte gått på räls. Att få ett svenskt personnummer visade sig vara knepigare än man trott. Utan personnummer är det svårt att fungera normalt i samhället är båda ense om. När man fått det måste man vänta flera månader, bland annat för att få skaffa sig olika banktjänster, betalkort och fast mobilabonnemang, något Tobias inte har än.
– Men det går ganska bra med kontantkort. Men mycket har varit lite frustrerande. I Schweiz är det närmare till myndigheterna, mer personlig kontakt efter som varje kanton har eget styre, säger Tobias.
Ni är båda friluftsmänniskor, har ni hittat det ni söker i Sverige?
– Ja, verkligen. Vi är ute varje dag nästan, även på vintern. Men det var inte så mycket snö i vintras, det var synd för vi ville åka längdskidor, säger Anna.
När vi är på besök har paret gäster. Tobias ska efter intervjun röka fisk i sin egen rök. Fisken har de dragit upp tillsamman.
– Vi ska göra böckling. Vi har hela kylen full av strömming, vi har varit i Verkebäck och fiskat.
Är livet i Sverige som ni tänkt er?
– Jag hade inte någon bild av hur det skulle bli, det ville jag inte spekulera i. Jag har därför inget att jämföra med. Men jag trivs väldigt bra, säger Anna.
– Ja det tycker jag. Det är lugnare tempo nu, när jag jobbade som ekonomijournalist och rådgivare i kommunikationsfrågor var det mer stress, man var tvungen att ha koll på allt hela tiden. Nu kan jag ta det lugnare, säger Tobias.
Men helt lugnt är det inte.
– Vi går just nu en intensivkurs i Värmland för att ta jägarexamen. Det är svårt på ett nytt språk. Efter ett par timmar är jag helt slut i huvudet, säger Anna.
– Det är kul att lära sig ännu mer om den svenska naturen. Det är nog därför jag gör det egentligen. Vi får se om jag vill skjuta när jag väl får, säger Tobias.