Sedan mer än 100 år tillbaka har ringmärkningen gett viktig kunskap om fåglarna och deras flyttvanor. En av dem som har licens att ringmärka fåglar i vår kommun är Magnus Kasselstrand från Hummelstad.
När VT gör ett besök vid Uknö i Lofta har han hjälp av Larsgunnar Nilsson, Västervik, som med van hand trasslar ut fåglarna ur näten.
– En fiskare skulle känna igen sig, konstaterar han med ett litet skratt.
Just den här gången är det en sävsparv som har fastnat riktigt ordentligt, men Larsgunnar går lugnt och metodiskt tillväga. Det gäller att inte gripas av panik, även om det ser besvärligt ut vid första anblicken.
Först kollar han varifrån fågeln har flugit in i nätet.
– Om man ser buken bar, utan något nät, är man på rätt sida. Sedan tar jag loss klorna. Då släpper nätet på ett annat sätt.
Som steg två lyfter han ur vingarna och sist huvudet. Om man gör rätt, är det mycket sällan som fåglarna blir skadade, när de fångas. Men Magnus berättar att han för säkerhets skull alltid har en sax till hands, om fågeln är alltför intrasslad.
– Nät är förbrukningsvara. Fåglarna är inte det.
Både han och Larsgunnar har varit fågelintresserade sedan barnsben, men för Larsgunnar fick intresset stå tillbaka under många år, när jobbet tog mycket tid. Nu är han deltidspensionär och har återupptagit sin gamla hobby.
– Det som tände till var gåsgamen, som nästan landade på tomten sommaren 2013. Det var en stor sensation för många här.
Vid Uknö fångas fåglarna i japanska slöjnät, som sitter uppspända på stolpar mellan vassruggarna. Fåglarna är som mest aktiva tidigt på morgonen, så det är en fördel att vara morgonpigg.
Näten vittjas hela tiden, under den tid som ringmärkningen pågår, och plockas sedan ner direkt. Fågeln stoppas i en svart tygpåse, innan den tas med bort till plattformen, där den vägs, mäts och får en ring om benet. Sedan återfår den sin frihet.
Under årens lopp har även ovanliga arter fastnat i näten, men ofta är det inga större överraskningar. En karaktärsart i området är rörsångare. Runt 600 sådana har ringmärkts här hittills i år.
Magnus Kasselstrand fick tillstånd att ringmärka 1991. Det började med att han kom i kontakt med Stig Wester på 80-talet och fick följa med ut och ringmärka strömstarar.
Förutom att han drivs av ett starkt intresse för fåglar, vill han hjälpa till och samla in fakta om dem, inte minst för att därigenom ge en bild av läget för miljön. Den aspekten har blivit mer och mer viktig för honom. Och fåglarna kan ge en hel del information om detta. Någon ekonomisk ersättning får han inte.