Det verkar den dock ha gjort, för ett dygn senare hade den lämnat platsen. Just den här tiden på året lämnar sälmammorna sina ungar för att de ska klara sig själva, så helt ovanligt är det inte att man träffar på dem.
Linnea Cervin är marinbiolog på Naturhistoriska riksmuseet. Hon säger att det är ganska vanligt att sälungarna förirrar sig upp på land, när deras mammor beger sig ut till havs. Vanligen ger sig ungen iväg efter något dygn.
– Om den blir svagare och svagare och inte beger sig iväg, då ska man kontakta SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt, säger hon.
Samma sak gäller om den har svårt att andas eller är mycket mager. Men då är det bra om man kan skicka bra bilder och film på den, så att de på SVA kan se hur den verkar.
Annars ska man hålla sig på avstånd. Linnea Cervin rekommenderar att man inte går närmare än 20 meter.
– Man ska inte röra den eller låta någon hund komma nära den, för det ser vi ibland att det händer.
Hon förstår om folk vill engagera sig i sälungarna, eftersom de är så söta, men de blir stressade av att människor kommer nära. Genom att hålla sig på avstånd slipper man dessutom att bli biten, för det kan också hända.
Om man hittar en gråsälsunge långt upp på land, får man flytta den till kusten, efter tillstånd från jakträttshavaren. Det skriver Naturvårdsverket på sin hemsida.
– Men om kuten är nära stranden ska du låta den vara där den är, står det också.
Gråsälens unge diar i tre veckor. Sedan får den klara sig själv. Enligt Världsnaturfonden WWF ligger den ofta kvar på land eller på isen i en vecka eller två, innan den blir hungrig och går ner i vattnet för att leta mat.
Berit Bernelycke i Loftahammar var en av flera som engagerade sig i sälungen vid Marincenter. Hon trodde först att den var skadad och närmade sig den av oro för dess välbefinnande.
Hon filmade den för att kunna visa för en viltrehabiliterare, som senare gav henne beskedet att den var något underviktig och nyligen hade lämnats av sin mamma.
Berit fick låna grejer av Marincenter och spärrade av området närmast sälen, så att den skulle få vara ifred. Men nu är den alltså borta.
Hon tycker att man ska kontakta ett proffs, om man är orolig för ett vilt djur.
– Man ska inte ingripa själv, utan att ha fakta. Omtanke och okunskap i kombination blir farligt, säger hon.