Som 19-åring fick Petra jobb i äldreomsorgen och trivdes så bra att hon blev kvar.
Petra växte upp i Edsbruk, där hon fortfarande bor kvar. Hon gick på gymnasiet i Västervik, men valde då att pendla dit varje dag.
Vad hon ville bli, visste hon inte. Därför valde hon en bred gymnasieutbildning, samhällsprogrammet, inriktning samhäll.
– Det enda jag visste var att jag ville jobba med människor, men inte om det var barn eller gamla.
Efter gymnasiet sökte hon sommarjobb på hemortens äldreboende, Edshöjden, och trivdes så bra att hon stannade kvar och vikarierade där i ett år.
Hon fascinerades av de gamlas berättelser. Såhär i efterhand tror hon att det var det som gjorde att hon fastnade för jobbet: alla historier som hon fick ta del av.
Året på Edshöjden fick henne att plugga vidare till undersköterska på komvux i Västervik. Sedan började hon på hemtjänsten i Edsbruk.
– Just då var det att det fanns jobb där. Jag hade inte varit mycket i hemtjänsten, men gillade att det var fritt och man fick ta egna beslut. Det passade mig.
Efter två år som vikarie fick Petra äntligen fast jobb, i Loftahammar. När vi träffas, sitter hon på sitt relativt nya kontor där och har tagit över rollen som samordnare i hemtjänsten för Loftahammar och Edsbruk efter sin nyligen bortgångna arbetskamrat Agneta Idevall.
Samordnaren har bland annat kontakt med gamla som vill ha hemtjänst. Det är också samordnaren som har kontakt med kommunens biståndshandläggare och med sjukvården. Jobbet består mycket av planering.
– Men jag går ut och hjälper till, om det behövs. Det tror jag är bra, så att man inte kommer ifrån det, säger hon.
När Petra jobbar i Loftahammar har hon sitt kontor på Guldknappen.
Petra upplever att det fortfarande finns en hel del fördomar om hur enahanda det är att jobba i äldreomsorgen.
– Många reflekterar inte över hur mycket man kan gå igenom på en dag. Man kan gå från ett dödsfall till att komma hem till någon och bara vara social.
Hon tycker att lönerna är för låga. De måste upp. Men hon reagerar samtidigt på att det mest är det dåliga med jobbet man hör om.
Vad är bra med jobbet, tycker du?
– Att se att man gör skillnad för människor.
Hon lyfter fram resultatet i de enkäter som gjorts med de gamla, där de nu senast var väldigt nöjda med hjälpen de får.
– Någonstans är det ju därför man går till jobbet: för att göra det bästa för dem.
Petra med en mugg som visar den humor som råder på arbetsplatsen.
Två dagar i veckan sitter Petra i Loftahammar, där hemtjänsten har sina lokaler på hyreshuset Guldknappen. Tre dagar i veckan är hon i Edsbruk.
De är en ganska liten och tajt personalgrupp, ungefär tio personer, inklusive enhetschefen Veronica Sundbäck Hertzman.
Petra visar två muggar som finns på jobbet. På den ena finns ett foto på henne som Grinchen, monstret som ville stjäla julen. Den fick hon i julklapp av en arbetskamrat.
– De tyckte att den passar mig. Jag är inte överdrivet förtjust i julen, säger hon och skrattar lite.
Den andra har texten "Little miss fucking sunshine". Det är allas mugg, men det är mest Petra som använder den.
– Det är lite den humorn vi har här, konstaterar hon.
När hon fyllde 40 i slutet på förra året hade kollegorna fyllt hennes rum med julpynt av alla de slag, för att retas med henne.
Petra är "inte överdrivet förtjust i julen". Den här muggen fick hon i julklapp av en kollega.
Petra tycker att det känns konstigt att inte jobba helg längre, efter så många år. Men som trebarnsmamma har hon inga problem att få tiden att gå.
– Det är ju mycket fritidsaktiviteter, så det är skönt att kunna hjälpa till med det, säger hon.
Egentid får hon när hon tränar hunden Zelda, två år.
– Just nu är det mycket nosework, men vi försöker få i gång lite apportering också.
Hunden Zelda är av rasen tollare. Petra och hon tränar tillsammans, bland annat nosework.
Hemtjänsten i Loftahammar, där Petra jobbar, har sina lokaler på Guldknappen.