Skolbarn siade om år 2020 – förutspådde heta trenden

Det förutspådde några tioåringar i Loftahammar för 20 år sedan. Vi har pratat med två av de siande "barnen" som i dag hunnit bli 30 år gamla. Minns de sina framtidsvisioner? Och hur lever de själva i dag?

Joakim Olsson, från Flatvarp, skrattar gott när undertecknad läser upp hans tioåriga jags tankar om vuxenlivet och framtidens Loftahammar.

Han såg framför sig att företaget Smålandsplast skulle uppfinna en bil som gick på plastbatterier, att det skulle "krylla" av datorer i skolan år 2020 och att det skulle finnas en miljon invånare i Loftahammar, en siffra som skulle dubbleras under sommaren. 

Själv skulle han arbeta med att få fram hockeyproffs i New York, och bara återvända till uppväxtorten på semestern.

I dag bor Joakim med hustrun Darja och barnen Iris och Vidar i Vänersborg. Han pendlar till Lilla Edet där han arbetar som verksamhetsutvecklare inom IT och E-hälsa (begreppet handlar om att använda digitala verktyg och utbyta information digitalt för att uppnå och bibehålla hälsa).

– Och jag har ingen längtan till USA som världsläget ser ut, säger han och skrattar.

Föräldrarna bor fortfarande kvar i Flatvarp dit han reser så ofta tillfälle ges.

– Men det har inte blivit så många besök i år på grund av corona, säger han.

– Jag var intresserad av datorer även när jag var liten och minns att jag tyckte att det fanns alldeles för få datorer på skolan.

Och det där med en miljon invånare ...

– Haha! Det blev ju inte riktigt så. Men jag fascinerades över kontrasterna på Flatvarp. Nio månader om året var det i stort sett bara vi i familjen som bodde där. Sedan under några sommarmånader blev det "tjockfullt", massor av folk.

Klasskamraten Denise Härnström minns uppgiften lite vagt. I sin spåkula såg hon framför sig hur Wienerbagarn fått ge plats åt en klädfabrik och att Icabutiken förvandlats till klädaffär.

– Att jag var så inne på kläder minns jag inte riktigt. Men jag minns att det var viktigt för mig med färg. De där färgglada vägarna som jag ritade minns jag, säger hon när vi pratas vid över telefon.

Den 10-åriga Denise tänkte sig ett liv i Frankrike som 30-åring. Då skulle hon ha en fästman och två barn och arbeta som modedesigner.

Så hur blev det då? Jo, hon blev civilingenjör och arbetar i dag på Nationellt forensiskt centrum, NFC, i Linköping, där hon arbetar med forskning om, och utveckling av, artificiell intelligens.

Hon har en fästmö och två katter.

– Jag har faktiskt gått en kurs i modedesign och syr lite kläder. Men det är ett fritidsintresse och inget jag vill jobba med, säger hon. 

Du såg ju också framför dig elcyklarnas och elsparkarnas intåg i samhället. Det var ju mitt i prick!

– Ja, där hade jag visst ett rätt.

Även Denise har kvar sina föräldrar i Loftahammar och besöker uppväxtorten då och då.

Skolbarnens framtidsvisioner samlades i ett kompendium, allt på initiativ av Västerviks-Tidningens mångårige medarbetare Ingemar Petersson, pensionär sedan tio år.

– Jag presenterade idén, att låta barnen sia om framtiden, för den dåvarande rektorn Boel Runesson som nappade och uppmuntrade dem att skriva ner sina tankar, berättar han.

– Jag minns att jag var på skolan i något annat ärende. Vi satt i lärarrummet och pratade när jag fick idén, berättar han

När så 20 år förflutit hittade han lägligt nog det inplastade häftet som han förstås sparat genom åren just med tanke på en uppföljning. Det tackar vi för!