Hon mötte döden på 27 meter

Kerstin Appelqvist i Västervik påbörjade sitt andra liv under förmiddagen den 15 mars 1998 liggande på botten i en dykarbåt på havet utanför Händelöp huvud.Klockan var strax efter 11 och hennes dykarkompisar hade just pressat fontäner av havsvatten ur hennes lungor för att 4-5 minuter senare sakta få igång hennes andning.Det hade börjat som en vanlig dykning denna marsdag för medlemmarna i Västerviks Sportdykarklubb. Kerstin Appelqvist hade glömt sin egen andningsregulator hemma och därför fått låna en av en kamrat.- Jag var nere på ett andra dyk till 27 meters djup. Då jag var den minst erfarna av oss dykare förbrukade jag mera luft i varje andetag än och brukade därför alltid påbörja min uppstigning före de andra, berättar Kerstin.Hon hade hunnit följa repet längs botten, en bit bort från det vrak de dök på, och kanske även en bit uppför det vertikala repet mot båten när hon kände att något var galet.- Jag fick inte så mycket luft jag ville ha. Dräkten pressades också mot kroppen på ett konstigt sätt. Rätt som det var tog luften helt slut.- Nu dör jag, tänkte jag samtidigt som jag förtvivlat försökte återvända till kompisarna för att få lite luft från deras munstycken.Hon fann dem inte tillräckligt snabbt och när lufthungern till slut blev henne övermäktig slet hon bort sitt andningsmunstycke och drog in vatten i lungorna.- Det var en fruktansvärd känsla. En andra gång tänkte jag tydligt att här nere skulle jag skulle dö. Det var min sista tanke innan jag domnade bort.Håkan Karlsson, en av de kompisar som dök tillsammans med Kerstin, fick plötsligt se en kropp sakta komma sjunkande en bit bort.- Personen föll med ryggen före ned mot botten. Jag trodde först att det var en manlig kompis som skojade med mig.Snabbt insåg han dock att så inte var fallet. Han greppade Kerstin om midjan och fyllde sin dräkt med det allra sista av sin egen andningsluft för att de båda så snabbt som möjligt skulle stiga till ytan.I båten fanns bland annat Fabian Laag. Han minns ännu i detalj hur Håkan alldeles för snabbt kom upp till havsytan med en livlös Kerstin Appelqvist.- Turligt nog var var vi många i båten som kunde hjälpas åt. En ringde SOS, en annan körde båten snabbt mot Händelöp huvud medan vi andra gjorde allt för att få liv i Kerstin.- Det såg mycket illa ut de första fem minuterna. Ögonen hade vänt så att vitorna var utåt. Först sedan vi rejält komprimerat bröstkorgen och fått ut det mesta av havsvattnet kunde vi blåsa in luft i Kerstins lungor.- Ytterligare någon minut senare började hon tack och lov att andas själv, berättar Fabian Laag som högt prisar den ABC-utbildning han tidigare hade fått.Ett stort räddningspådrag hade dragit igång. Räddningshelikoptern hade turligt nog passerat Västervik just vid larmet och landade snabbt intill Händelöbron. Ambulans fanns på plats samtidigt som dykarbåten nådde land, liksom Kustbevakningens båt.För både Kerstin och Håkan blev det snabb helikoptertransport ned till marinens tryckkammare i Karlskrona för behandling mot dykarsjuka efter den på tok för snabba uppstigningen från 27 meters djup.Ingen av de inblandade fick några bestående fysiska men av den dramatiska händelsen för tio år sedan. Kerstin valde dock att helt sluta med dykning.- Den första tiden blev jag oförklarligt arg på alla. Jag tyckte alla bara pratade om bagateller. Nu på 10-årsdagen känner jag en oändlig tacksamhet till de fem underbara killarna. Deras snabba och rådiga insatser gjorde att jag fortfarande kan njuta av livet!

Hon mötte döden på 27 meter

Kerstin Appelqvist har lärt sig inse vad som är väsentligt här i livet.- Viktigast av allt är livet! Jag mötte döden på 27 meters djup under en dykning. När jag insåg att luften var slut slet jag bort bitmunstycket och drog in vatten i lungorna. Det var fruktansvärt.