Ett 70-tal personer bänkade sig i aulan på Gamleby Folkhögskola, när Västerviks Norra Jaktvårdskrets på tisdagen bjöd in till temakväll med rubriken "Jägaren, viltet och skogen". Svante Gustafson, kretsordförande, var glad att så många dök upp, fler än han hade räknat med.
– Det var jättelyckat, och de tyckte att det var intressant.
Från Jägareförbundet Kalmar län deltog Fredrik Ustrup och Folke Fagerlund.
– Vi diskuterade vikten av att förvalta viltet tillsammans, sa Fredrik Ustrup.
Det har varit mycket fokus på älg, men man måste se till helheten, och inte titta på varje viltslag var för sig.
Ustrup tipsar också hur man kan skydda spannmålen från det vilda genom att spara kantzoner med vall, som hjortarna gillar. För vildsvinen kan man ha foderbord i skogen, och sedan jaga dem på fälten, så kanske de stannar kvar i skogen och äter.
– Det har fått effekt på vissa håll, säger Ustrup.
Kjell Gustavsson, skogsskötselchef på Sveaskog, pratade om betesskador, för trots att det var "ofantliga mängder" älg på 80-talet, är betestrycket i skogen högre i dag än då. Det beror på att det nu finns så mycket kronvilt, dovvilt och rådjur.
VT har tidigare skrivit om att många skogsägare undviker att plantera tall, även på utpräglade tallmarker, eftersom de är rädda att få betesskador.
Det här problemet diskuterades även på tisdagens temakväll. Kjell Gustavsson berättade att bara 57 procent av tallmarkerna planteras med tall. Men när man i stället sätter gran på sådan mark, växer träden sämre och blir känsliga för röta.
Och när få planterar tall, blir det värre skador hos dem som gör det, och för lite mat åt djuren att äta.
– Det är viktigt att alla tar det här på allvar, och drar sitt strå till stacken. Sedan måste man minska stammarna också, sa Kjell Gustavsson.
På Boo Egendom, mellan Norrköping och Örebro, är Jacob Gustavsson viltmästare. Han anser att det går att ha stora viltstammar och ändå få det att fungera med jordbruk och skogsbruk.
– Viltanpassad röjning är en stor grej, säger han och ger som exempel att man sparar redan betade slyplantor så att djuren får fortsätta äta på dem, i stället för på annat.
Andra tips är att utfodringsplatser ska inte placeras i ungskog och att ha många plantor per hektar vid föryngring.
Svårbrukad åkermark, som inte ger mycket, kan avsättas till viltbete, förslagsvis med klöver.
På den 15 000 hektar stora gården skjuts varje år 1 000 klövvilt, mest dovvilt, men också 100–200 vildsvin och runt 50 älgar.