Gunnar Wennerberg hade mÄnga strÀngar pÄ sina lyra under sin livstid. Han föddes den 2 oktober 1817 i Lidköping och dog den 24 augusti 1901 hos en dotter pÄ LÀcko kursgÄrd. Han blev alltsÄ 83 Är.
Gunnar gifte sig nÀr han var 34 Är med Hedda Cronstedt. Bröllopet skedde i september 1852 i VÀstervik.
I den av tvÄ böcker som heter Gunnar Wennerbergs Bref och Minnen som har sammanstÀllts av dottern Signe Taube 1914, sÄ skildras bröllopet i VÀstervik.
Wennerberg hade glömt bort bestÀlla den sedvanliga brudbuketten. Han fick dÀrmed gÄ ut i skogen och plocka Àngsblommar, som han vid det högtidliga ögonblicket överlÀmnade till sin brud.
PÄ aftonen hade det varit det hÀrligaste mÄnsken och den varmaste sommarluft; bröllopsgÀsterna hade suttit vid nere vid stranden och sett hur havet glittrade i mÄnstrimman medan magister OttoBeronius med sin gitarr sjungit den ena sjungit den ena sÄngen efter den andra till lÄngt in pÄ natten.
Den lilla stadens inneÂvĂ„nare fingo höra en lika vacker som sĂ€llsynt konsert vid deras sedvanliga aftonpromenad pĂ„ hamnen och det hade varit ljudlöst tyst mellan sĂ„ngerna, fastĂ€n âhela stadenâ samlats dĂ€rnere.
Dagen efter bröllopet lĂ€mnade brudparet VĂ€stervik i âden bĂ€sta vagn som stod att fĂ„ i traktenâ. FĂ€rden gick solig och ljus genom Tjusts idylliska nejder in i de mörka SmĂ„landskogarna.
Gunnar hann med mycket under sina 83 Ă„r. Han var ecklesiastikminister mellan 1870â75 och 1888â91, landshövding i Kronobergs lĂ€n 1875â88, ledamot av första kammaren frĂ„n 1875, ledamot av Svenska Akademien frĂ„n 1866, han satt pĂ„ stol nummer 2.
Musik var ett stort intresse för Gunnar Wennerberg. Han var med i ett studentsÀllskap som kallade sig Juvenalerna som bland annat Àgnade sig Ät sÄng av Bellan, utrdrag av operor och kvartettsÄng. I slutet av 1840-talet hade dock sÄngerna tunnats ut allt eftersom medlemmarna avslutat sina studier och flyttat.
DĂ€rmed uppstod ett behov av sĂ„nger för en mindre ensemble vilket WennerÂberg Ă„tog sig att fylla. De nya sĂ„ngerna uppfördes alltÂeftersom de skrevs, med Gunnar Wennerberg sjĂ€lv som Magistern, Otto Beronius som Glunten, samt med EugĂšne von Stedingk vid pianot, och fick ett entusiastiskt mottagande. Genomslaget blev sĂ„ smĂ„ningom större Ă€n nĂ„gon inom juvenalkretsen kunnat ana; inom nĂ„gra Ă„r hade samlingen gjort Wennerberg berömd och flera förlag stod i kö för att fĂ„ ge ut dem.
Anledningen till att Gunnar ligger begravd pÄ Odensvi kyrkogÄrd var att hans dotter Astrid Fleetwood bodde pÄ Odensviholm, dÀr Gunnar vistades ofta pÄ Àldre dagar. Gunnar Àr farfars morfar till operasÄngerskan Amelie Fleetwood, som Àr uppvuxen pÄ Odensviholm.
Den 24 augusti 1971 var det 70 Är sedan Gunnar Wennerberg gick bort och i samband med detta hölls en minnesdag i Odensvi. Minnesdagen inleddes med en högmÀssa i Odensvi kyrka dÀr kyrkokören sjöng sÄnger av Gunnar Wennerberg. Efter högmÀssan följde en minnesstund pÄ Odensvi kyrkogÄrd och kransnedlÀggning vid den Wennerbergska graven.
DÀrefter skedde samling till samkvÀm i Odenskans dÀr medverkade bland annat kyrkoherde Karl-David Lindberg, Hultsfred, och rektor Arne Hjelmqvist, Vadstena, som sjöng gluntar av Gunnar Wennerberg. Under minnesdagen var det Àven medverkan av komminister Sven Sand, Odensvi.
Vid en auktion 1973 pÄ Odenskans sÄldes alla minnen som fanns bevarade av Gunnar Wennerberg.
KĂ€llor: Bref och Minnen av Gunnar Wennerborg, Wikipedia.