Gunnar Wennerberg hade många strängar på sina lyra under sin livstid. Han föddes den 2 oktober 1817 i Lidköping och dog den 24 augusti 1901 hos en dotter på Läcko kursgård. Han blev alltså 83 år.
Gunnar gifte sig när han var 34 år med Hedda Cronstedt. Bröllopet skedde i september 1852 i Västervik.
I den av två böcker som heter Gunnar Wennerbergs Bref och Minnen som har sammanställts av dottern Signe Taube 1914, så skildras bröllopet i Västervik.
Wennerberg hade glömt bort beställa den sedvanliga brudbuketten. Han fick därmed gå ut i skogen och plocka ängsblommar, som han vid det högtidliga ögonblicket överlämnade till sin brud.
På aftonen hade det varit det härligaste månsken och den varmaste sommarluft; bröllopsgästerna hade suttit vid nere vid stranden och sett hur havet glittrade i månstrimman medan magister OttoBeronius med sin gitarr sjungit den ena sjungit den ena sången efter den andra till långt in på natten.
Den lilla stadens innevånare fingo höra en lika vacker som sällsynt konsert vid deras sedvanliga aftonpromenad på hamnen och det hade varit ljudlöst tyst mellan sångerna, fastän ”hela staden” samlats därnere.
Dagen efter bröllopet lämnade brudparet Västervik i ”den bästa vagn som stod att få i trakten”. Färden gick solig och ljus genom Tjusts idylliska nejder in i de mörka Smålandskogarna.
Gunnar hann med mycket under sina 83 år. Han var ecklesiastikminister mellan 1870–75 och 1888–91, landshövding i Kronobergs län 1875–88, ledamot av första kammaren från 1875, ledamot av Svenska Akademien från 1866, han satt på stol nummer 2.
Musik var ett stort intresse för Gunnar Wennerberg. Han var med i ett studentsällskap som kallade sig Juvenalerna som bland annat ägnade sig åt sång av Bellan, utrdrag av operor och kvartettsång. I slutet av 1840-talet hade dock sångerna tunnats ut allt eftersom medlemmarna avslutat sina studier och flyttat.
Därmed uppstod ett behov av sånger för en mindre ensemble vilket Wennerberg åtog sig att fylla. De nya sångerna uppfördes allteftersom de skrevs, med Gunnar Wennerberg själv som Magistern, Otto Beronius som Glunten, samt med Eugène von Stedingk vid pianot, och fick ett entusiastiskt mottagande. Genomslaget blev så småningom större än någon inom juvenalkretsen kunnat ana; inom några år hade samlingen gjort Wennerberg berömd och flera förlag stod i kö för att få ge ut dem.
Anledningen till att Gunnar ligger begravd på Odensvi kyrkogård var att hans dotter Astrid Fleetwood bodde på Odensviholm, där Gunnar vistades ofta på äldre dagar. Gunnar är farfars morfar till operasångerskan Amelie Fleetwood, som är uppvuxen på Odensviholm.
Den 24 augusti 1971 var det 70 år sedan Gunnar Wennerberg gick bort och i samband med detta hölls en minnesdag i Odensvi. Minnesdagen inleddes med en högmässa i Odensvi kyrka där kyrkokören sjöng sånger av Gunnar Wennerberg. Efter högmässan följde en minnesstund på Odensvi kyrkogård och kransnedläggning vid den Wennerbergska graven.
Därefter skedde samling till samkväm i Odenskans där medverkade bland annat kyrkoherde Karl-David Lindberg, Hultsfred, och rektor Arne Hjelmqvist, Vadstena, som sjöng gluntar av Gunnar Wennerberg. Under minnesdagen var det även medverkan av komminister Sven Sand, Odensvi.
Vid en auktion 1973 på Odenskans såldes alla minnen som fanns bevarade av Gunnar Wennerberg.
Källor: Bref och Minnen av Gunnar Wennerborg, Wikipedia.