Det var i våras som kommunen köpte mark för 6,6 miljoner kronor av företaget. Marken har ett sjönära läge, bredvid värmeverket i Västervik, och kommunen beskrev det som ett köp av strategiskt värdefull mark.
Kommuninvånaren Inger Wiman tyckte att prislappen var för hög och överklagade affären. I överklagandet konstaterar hon att kvadratmeterpriset på 142 kronor både är långt över de 37 kronor kvadratmetern som Marström gav för marken när man köpte den 2003, och de 70 kronor kvadratmetern som kommunen brukar ta för industrimark.
Hon menar att affären är ett förtäckt företagsstöd.
– Det finns inget motiv angivet till varför kommunen införskaffar markytan just nu. Kommunen har nyligen iordningsställt ett större område för handels- och industriändamål, skriver hon i överklagandet.
Kommunen försvarade sig med att man inte kan jämföra kvadratmeterpriset för Marströmstomten, med den mark som kommunen vanligtvis har till salu. Marken vid Marströms område är delvis terrasserad och asfalterad. Tomten är dessutom redan inhägnad.
Kommunen säger också att över 60 procent av marken på kommunens industri- och handelsområde på Ljungheden redan är såld, eller inbokad. Därför bedömer man att Marströmstomten som både ligger sjönära, och som skulle hamna nära den planerade södra infarten, är attraktiv.
Rätten går på kommunens linje. Den tycker inte att det faktum att Marström kunde sälja marken för fyra gånger inköpspriset är ett bevis på att kommunen betalat mer än marknadsvärdet.
– Det kan vara så att Marström gjorde en väldigt bra affär 2003, resonerar rätten, och avslår Inger Wimans överklagande.