Jakob Andersson, ursprungligen från Västervik, driver en blogg som ofta lyfter frågor kring hur man behåller sina drömmar när man befinner sig i en utsatt situation. Framförallt hämtar han då inspiration från sina egna erfarenheter av mobbing.

Hans följare på sociala medier har blivit många, exempelvis har han nu över 13 000 följare på instagram, vilket gör att hans texter och bilder kan få stor spridning. Nu senast ledde detta till att Barncancerfonden kontaktade honom, och hans vän Nellie Berntsson. Barncancerfonden Västra undrade om de kunde komma till deras läger Camp Bokenäs, med omkring 200 deltagare. Lägret ägde rum under helgen.

– De hade fått önskemål från deltagarna att de ville höra oss prata. Det känns som ett hedersuppdrag, säger han stolt.

Artikelbild

| Jakob Andersson och Nellie Berntsson.

Lägret riktar sig till alla som berörts av barncancer, antingen om sjukdomen drabbat dem själva eller om de har en anhörig som drabbats.

Det är inte första gången som Jakob och Nellie genomförde något som en duo.

– Vi skriver om varandra, peppar och pushar varandra. Vi ställer oss upp och tar kampen mot mobbing, säger han.

Efter helgens föreläsning är han sugen på att hålla fler föreläsningar i samma stil, helst tillsammans med Nellie, tillägger han.

– Min och Nellies väg korsades via sociala medier, berättar han.

Första gången de sedan träffades var på en tillställning med organisationen Friends.

"Hur vågar man drömma? Våga lyckas!", så hette Jakob och Nellies föreläsning på Barncancerfondens läger. Med grund i sina egna erfarenheter, av utsatthet, pratade de om hur man kan vända motgångar och inte sluta drömma, trots att det ser mörkt ut. Föreläsningen pågick i ungefär en timma och sedan öppnade de upp för frågor. Exempelvis fick de frågan "hur skulle ni reagera om ni upptäcker att någon skrattar åt er och inte med er?"

När Jakob berättar om besöket på Camp Bokenäs återkommer han till att lägerdeltagarna är minst lika stora inspirationskällor för honom, som han är för dem. Med en stor glädje berättar han hur det var att få se dem skina upp och få höra deras tack.

– Vi känner stor tacksamhet till dem också. Om våra ord kan påverka någons framtid, om så bara för en dag, har vi vunnit kampen.