Lena Sjöbergs nya bok är skriven på rim och bilderna innehåller mängder av detaljer.
– Jag bor på landet strax utanför byn Mörtfors och här är det väldigt tyst. När jag åker till stan tycker jag att det är härligt med alla ljud, säger hon.
Idén till den nya boken kom på ett besök i Stockholm när hon var och hälsade på vänner.
– När man bor i lägenhet är man omgiven av andra människor. Jag hörde alla ljud och tänkte på alla som bodde där och hur de påverkar varandra.
I ”Huset som jag bor” händer det massor av saker. I varje rum är det något på gång. Detaljer och spår efter aktiviteter tycks aldrig ta slut.
– Det finns mycket att upptäcka som man kan prata om eller bara sitta och fundera över.
Människorna på bilderna är som silhuetter. Med det menar Lena Sjöberg att läsaren inte låser fast sig vid utseende eller kläder.
– Jag hoppas att det ska bjuda in till läsarens fantasi och egna tolkningar.
Händelser och människorna vävs samman i huset.
– Det är flera lager kan man säga. Någon har till exempel brutit sig in i någon av bostäderna.
Det gömmer sig alltså en detektivhistoria i ”I huset där jag bor”. Någonstans finns spår efter ett brott och det går att följa ett händelseförlopp, som är särskilt skapad för den som är liten och uppmärksam.
– Jag har försökt göra en bok med detaljer som inte är helt uppenbara för vuxna.