En gång om året samlas kommunens alla byalag och intresseföreningar till ett årligt möte. I år träffades man i Odensvi.
Platsen var säkert inte en slump. Orten har under året tagit sitt nya bredbandsnät i bruk.
Intresseföreningens ordförande Ingela Svensson passade på att skryta om sin hemort. Om ett levande föreningsliv, en lanthandel som verkligen utvecklats till bygdens mittpunkt och inte minst hur bygdens invånare lyckades samla sig kring att bygga ett eget bredbandsnät till en jämförelsevis låg kostnad.
Men allt är inte frid och fröjd. Odensvi har bostadsbrist.
– Det finns inte lägenheter för de 20–21-åringar som vill skaffa sig sin första bostad, eller för de över 80 som vill dö i Odensvi, men som inte vill bo kvar i sitt stora hus.
Malin Lööw Johansson som driver lanthandeln, berättar hur hon och en annan Odensvibo Ulf Svensson, tittat på möjligheterna att bygga boende för äldre. En stor markägare i byn var villig att stycka av mark, och de började skissa på åtta marklägenheter byggda som parhus. Nu ser det inte ut att bli något av planerna, av två anledningar:
* Kommunen underkände placeringen. Efter diskussioner tyckte kommunen att man kunde bygga fyra lägenheter i det föreslagna läget.
* Omöjligt att finansiera projektet. Två banker sade nej. Anledningen är att ett nytt hus på landsbygden omgående tappar för mycket i värde, för att man ska kunna bevilja lån.
– Enda undantaget är om man bygger på ett väldigt attraktivt sjönära läge, men där sätter strandskyddet stopp, sade Ingela Svensson.
I början av 90-talet gick man samman i Odensvi, och många invånare satsade i ett aktiebolag som byggde tre flerfamiljshus. Då slog finanskrisen till, och stigande räntor knäckte bolaget. Flerfamiljshusen såldes till en privat aktör. Ingela Svensson berättar att en av eldsjälarna bakom projektet bara ångrade en sak:
– Han sade: vi skulle ha passat på att bygga ett fjärde hus.
I dag är alla lägenheterna uthyrda, och husen fungerar bra i sin nuvarande regi.
Kommunens landsbygdssamordnare Lotti Jilsmo visar upp kurvor över den rena landsbygden i Västerviks kommun. De visar att talet om landsbygden som avfolkningsbygd i mycket är en myt. Det finns några kurvor som pekar neråt – bland annat runt Loftahammar.
På andra håll har befolkningstalen varit väldigt stabila – som landsbygden runt väg 40, kring Dalhem–Tyllinge och runt Överum. Avfolkningen finns istället i de små och medelstora tätorterna i kommunen.