– Titta, det här är en rolig detalj, säger Paolo Roberto och pekar på sin F1-växel, en sekventiell manuell växellåda vars syfte är rappa växelbyten. Med andra ord det optimala redskapet för slingriga små vägar.
– Det är roligt att leka, alldeles oavsett hur gammal man är. Jag gillar att köra små skogsvägar, ju fler kurvor desto roligare. Turen till mina kompisar på Torö i Stockholms skärgård går inte av för hackor, men det finns ingenting som slår kurvorna längs Amalfikusten i Italien. Man kan dö i varje kurva, men det är värt det, säger han och tindrar med ögonen.
En rödskimrande Alfa Romeo - Alfa Rosso på italienska - har varit en dröm sedan Paolo Roberto i treårsåldern bläddrade i en bilderbok med allsköns bilar. Drömmen hängde med länge eftersom han inte tog körkort förrän under sent 1990-tal. Då rådde inte minsta tvivel om bilvalet. En sprillans ny Alfa Rosso.
Köregenskaper i alla ära, för esteten Paolo kommer utseendet på första plats. Livskvalitet är att omge sig med vackra ting, lyder mottot. Och hans smäckra Alfa Romeo Giulietta TNT är "sjukt snygg", slår han fast och utser retrofronten till kronan på verket.
Ändå finns det en smärtgräns för vad la Dolce Vita - det ljuva livet - får kosta.
– Jag är inte beredd att betala hur mycket som helst. Den röda gränsen går vid 300 000 kronor. Alfa är den snyggaste bilen man kan få för de pengarna.
Å andra sidan byter han till en ny bil vartannat år. Inte så ekonomiskt, precis.
- Jag vet, bilen är antagligen den sämsta affär jag gör som affärsman. Men man kan inte vara affärsman när det gäller kärlek.
Att förhållandet till bilen låter så personligt finns det goda skäl till.
– Jag och bilen är lika snygga och lika temperamentsfulla. Antagligen lika ödmjuka...
Förvisso temperamentsfull, men Paolo Roberto sällar sig inte till skaran bilister som hytter med näven.
– Det är pajigt att gapa och skrika bakom ratten. Kampsporten har hjälpt mig att kontrollera mina aggressioner, även om jag verkligen inte är en Mahatma Gandhi.
Direkt efter förlusten i boxningsmatchen i oktober 2003 reste han sig och startade eget. I dag omsätter hans företag runt 30 miljoner kronor. Alfan är bland det viktigaste arbetsredskapet då han åker land och rike runt, håller föredrag om motivation och marknadsför sin pasta och sina kastruller.
Bilen får även sin beskärda del av skjutsande. Barnen - i åldrarna 5 och 8 år - har gott om fritidsaktiviteter: fotboll, dans och taekwondo. Och på sommaren blir det längre utflykter.
– Barnen brukar ha med sig böcker och dvd i baksätet. Men vad hjälper det, de slåss ändå. Den som hör av sig med ett tips som fungerar är värd Nobels fredspris.
Men den som tror att Paolo Roberto kör italienskt som en gest till sina anfäders land bör tänka om.
– Det italienska är inte så viktigt för mig. Om jag hade bott i Italien hade jag säkert kört en Volvo. Jag gillar att vara tvärtom. Det är roligt att sticka ut och inte vara som alla andra.