I lördagens VT berättade vi att det nu inte finns någon grupp av antibiotika kvar som bakterier inte har utvecklat resistens mot.
Upptäckten, som gjorts bland grisar och patienter i södra Kina, beskrivs av forskare som ett "mardrömsscenario". Då har man nämligen inget att ta till för att exempelvis behandla infektioner efter kirurgiska ingrepp. Spridningen av resistensen väntas dessutom gå snabbt.
I många länder ges stora mängder antibiotika till grisar. Men inte i Sverige. En ny rapport om användningen av antibiotika i EU visar att Sverige är det land som har de absolut lägsta nivåerna: 12,6 milligram per tusen ton levande vikt djur.
Det kan jämföras med 425 för Cypern. Spanien ligger också högt, kort före Italien och följt av Ungern, Portugal, Tyskland och Belgien.
I Sverige förbjöds antibiotika i fodret redan 1984. Här ges antibiotika till sjuka eller skadade djur, inte förebyggande eller för att främja tillväxten.
VT har träffat Ingemar och Lena Persson på Lapserums gård utanför Gamleby. De har haft grisar sedan 1982, och startade således bara ett par år innan förbudet mot antibiotika i fodret kom.
– Man fick tänka om lite, minns Ingemar.
För att det ska fungera utan antibiotika måste man vara mer noga med hygienen och inte ha lika många grisar i samma utrymme.
Vissa saker blev mer komplicerade efter förbudet.
– Det största problemet var vid avvänjningen, när de ska byta kost helt, vid fem–sex veckors ålder. Vi fick lära oss hur vi skulle göra, säger Ingemar.
Nu har de grisarna i mindre grupper, med väggar mellan varje grupp, för att hindra smittspridning. De tömmer också en avdelning i taget, rengör och tar sedan in nya. De fick också sluta med att köpa in smågrisar och jyltor, för att slippa smitta från flera håll. En jylta är en dräktig gris, som ännu inte fått ungar någon gång.
Alla dessa åtgärder gör att produktionen blir dyrare, men det påverkade inte den enskilda lantbrukaren, så länge Sverige inte var med i EU. När kostnaderna steg, höjdes tullen, så att priset steg i affären.
– Konsumenten fick betala, säger Lena.
Hon berättar att två tredjedelar av de danska grisarna är bärare av MRSA, en typ av resistenta bakterier. I Sverige är det inga grisar som är det.
Problemet är alltså inte att köttet skulle bli farligt, utan att den stora användningen av antibiotika – dessutom ofta av bredspektrig typ, till skillnad från i Sverige – ger sjukdomar som penicillin inte rår på.