Bygget av den nya skolan har gått in på andra etappen. Medan Åbyängskolans gamla lokaler totalrenoveras, har eleverna i årskurs 3–6 fått flytta in i de nybyggda delarna, där senare de yngsta barnen, årskurs F–2, ska in.
När VT:s lokalredaktör går en liten husesyn på måndagsförmiddagen, börjar vi utomhus. Det är nämligen rast.
Skolgården har genomgått en förvandling. Flera nya, spännande lekredskap har tillkommit, men en del av de gamla är också kvar. Till exempel pingisbord för utomhusbruk.
Rektor Ann Nilsson, som visar runt, är särskilt nöjd med den nya boden, där alla lekgrejer förvaras. Här "jobbar" varje rast några elever från femman eller sexan med att låna ut saker. För varje sak som lämnar boden sätter de upp låntagarens namn på en tavla med krokar på väggen. När saken återlämnas, tas namnet bort.
Anette Bergström Gustavsson, fritidspedagog, är också positiv till nyordningen.
– Det är ett jättebra system. Det har varit problem med att saker blir liggande ute.
Även eleverna tycker att det är bra. De behöver inte vara inne i boden precis hela tiden heller.
– Om det inte är jättemycket folk som lånar, kan vi vara utanför och hålla på med en boll, säger Ingrid Fredriksson, som just den här rasten är "bodvakt" tillsammans med klasskompisarna Jasmine Svensson och Moa Phimsing.
I boden finns inte bara fotbollar, styltor och hopprep, utan även sådant som papper och pennor och sällskapsspel. Moa Kessén och Hannah Malmersjö spelar schack.
Vad tycker ni om den nya skolan?
– Den äger, säger Hannah.
– Den är awesome, säger Moa.
För den som inte är bevandrad i dagens ungdomsslang kan vi tillägga att awesome är detsamma som fantastisk. Att något eller någon äger är också positivt...
Hela skolbygget beräknas kosta 50 miljoner kronor. Enligt tidsplanen ska det vara slutbesiktning i slutet på maj nästa år. Sedan kan eleverna från Erneberg börja på sin nya skola till höstterminen samma år. Vad den ska heta, bestäms i vår.
Ann Nilsson ser fram emot att kunna samla alla elever och all personal på ett ställe. De får lättare att hjälpas åt, resurserna kan utnyttjas bättre och det blir en mjukare övergång till trean för eleverna, eftersom de redan känner de äldre barnen. Hon tror att det i förlängningen kan ge tryggare barn och därmed ökad måluppfyllelse.