Första OS-minnet Staffan har från Melbourne 1956 när han lyssnade på radion. Vid OS 1960 kunde Staffan se tävlingarna via teven.
VT:s Arne "Berget" Holst var på plats i Rom och hade fått med sig Staffans autografblock till Rom. När "Berget" kom hem igen var det fullt med autografer från flertalet stjärnor.
– Tennis har alltid varit mitt stora intresse. Jag har spelat en hel del tennis ihop med Hans Hjertqvist, tidigare medarbetare på VT, säger Staffan Ahnve, som är överläkare, professor i kardiovaskulär medicin och prevention vid Karolinska Institutet i Stockholm.
Staffan är uppväxt i Västervik och tog studenten här. Han håller fortfarande kontakten med sin hemstad i och med att han besöker Västervik flera gånger per år eftersom han bland annat har en fastighet på Gränsö.
Första OS:et Staffan upplevde på plats var i Los Angeles 1984. Anledningen var att Staffan då bodde i San Diego.
– Jag fick bland annat träffa Prins Bertil. Den stora OS-personligheten var Carl Lewis som då tog fyra guld och jag hävdar att han är den störste olympiern genom tiderna. Jag fick träffa Carl Lewis och Edvin Moses efter tävlingarna. Båda var väldigt ödmjuka, säger Staffan.
Till Calgary 1988 åkte Staffan dit mer eller mindre på vinst eller förlust. Han hade inget hotell eller biljetter bokade.
– Jag hamnade på samma hotell där OS-kommittén bodde med ordföranden Juan Samaranch i spetsen. Jag fick förmånen att åka limousin till tävlingarna. Häftigast upplevelsen var att se när skrinnaren Tomas Gustavsson vann dubbla OS-guld samt Gunde Svan i längdskidåkningen, berättar Staffan.
I Barcelona 1992 blev det bara ett svenskt OS-guld och det var när Jan-Ove Waldner vann i bordtennis.
– Jag var på plats när Waldner vann, men jag var även på plats när handsbollslandslaget förlorade finalen.
I Lillehammar 1994 blev det lycklig avslutning på de olympiska tävlingarna för svensk del i och med guldet i ishockey.
– Det var absolut den största upplevelsen under dessa tävlingar. Helt plötsligt hade Sverige fått 22 guldmedaljer.
OS 1996 i Atlanta hoppade Staffan över och han valde att inte åka till Sydney 2000. Det är något han ångrar efteråt.
Däremot fanns Staffan på plats i Aten 2004 när de svenska friidrottarna hade stora framgångar.
– Jag var på plats när Carolina Klüft, Stefan Holm och Christian Olsson vann. Något som jag har svårt att förstå är att inte Christian fick Svenska Dagbladets Bragdguld detta år och det har jag sagt till honom.
Vid OS 2006 i Turin var det största ögonblicket när Sverige vann ishockeyguldet.
Vid OS i Peking 2008 var Staffan på plats när Usain Bolt fick sitt stora genombrott. Lite kuriosa i sammanhanget är att Staffan och Usain fyller år på samma dag, den 21 augusti.
De senaste OS:et som Staffan besökte var i London 2012.
– Återigen var jag på plats när handsbollslandslaget förlorade en final.
OS i Sotji 2014 och årets OS i Rio de Janerio missade däremot Staffan.
– Visumreglerna för Sotji var väldigt krångliga. Man var tvungen att ha klart med biljetter och boende innan man fick visum. Jag funderade på att åka till Rio, men det ligger väldigt långt bort.
Hur mycket har du sett från årets OS?
– Jag såg invigningen två gånger. Jag har sett klockan på ring vid 03.00 för att gå upp se simningen och friidrotten. Hittills har jag sett alla medaljerna som Sverige har tagit, svarar Staffan.
Dina främsta svenska OS-minnen?
– Utan att rangordna dem så är det Tomas Gustavssons båda guld, Jan-Ove Waldners guld, friidrottarnas guld i Aten samt båda ishockeyfinalerna, svarar Staffan.