Grunden till ordet "uppgörelse" är hämtat från latinets "conveniere", som betyder "bli enig", "stämma överens". Enligt Svensk etymologisk ordbok finns släktskap till ordet "Samfällelig", som bland annat betyder gemensam. Genom åren har ordets betydelse utökats. Så numera kan en "uppgörelse" också vara ett slagsmål med nävar eller tillhyggen. Inom civilrätten är "uppgörelse" en förlikning i godo utan rättslig prövning. Men i dagsläget är det den politiska betydelsen av ordet som det snackas om mest.
Vi tänkte titta lite närmare på några historiska överenskommelser, uppgörelser och kompromisser som uppnåtts i Sverige sedan 1900-talets början. Att enas är en del av svensk historia. Det är till och med så att en del beskriver konsensus som ett svenskt nationaldrag. Det uppfattas inte alltid så positivt av alla. Den brittiske journalisten Michael Booth beskriver Sverige i boken The nearly almost perfect people. Han menar att "meningsskiljaktigheter trycks ner i jakten på konsensus".
Många hävdar att Saltsjöbadsavtalet är grunden till hur svenskt välstånd byggdes upp. Avtalet skrevs redan 1938 mellan SAF (Motsvarar Svenskt Näringsliv) och LO och gav regler för avtalsförhandlingar och arbetskonflikter. Bland annat bestämdes en ordning när en konflikt är samhällsfarlig och därför skall förhindras. Enligt en historieskrivning kom avtalet till under hot om lagstiftning. Inte all var positiva till avtalet. Transport beskrev avtalet med orden: "i fruktan för döden, begår man självmord". Man gillade inte alls skrivningarna om fredsplikt.
Avsikten i avtalet gäller i stort sett fortfarande på svensk arbetsmarknad. Konflikter på svensk arbetsmarknad är relativt ovanliga. I snitt har en handfull strejker inträffat under tioårsperioder sedan avtalet skrevs. Saltsjöbadsandan får ibland en del ironiska kommentarer. Med dryga sjuttio år på nacken finns idéer om att avtalet borde moderniseras. Men hur moderniseringen ska se ut tvistar arbetstagare och arbetsgivare om.
En annan uppgörelse som fått stor betydelse är den så kallade Torekovkompromissen från 1971. I den kom socialdemokraterna och de borgerliga partierna överens om att monarken fråntogs allt politiskt inflytande i utbyte mot att monarkin bestod. Det här betydde bland annat att monarken bara skulle ha ceremoniella uppgifter, såsom rikets främste företrädare, såväl inåt som utåt.
En konsekvens av uppgörelsen var också att kungen inte ska eller kan uttala sig i politiska frågor. Det har i stort sett fungerat bra. Med några undantag. Som när kung Carl XVI Gustaf kritiserade Norge för brutal jakt på säl, och i januari 2005, då han indirekt framförde kritik mot den svenska regeringens hantering av den då aktuella jordbävningen i Indiska oceanen 2004. Torekovkompromissen har genom åren fått en hel del kritik. Bland annat från republikförespråkare som menar att debatten om monarkins vara eller icke vara har avstannat.
En tredje uppgörelse är dagsaktuella Decemberöverenskommelsen mellan S, MP, C, FP. KD och M. Den innebär i korthet att en statsministerkandidat som representerar största partikonstellationen släpps fram vid en omröstning i riksdagen om talmannens förslag. Det sker genom att övriga partier som står bakom överenskommelsen lägger ned sina röster. Den innebär också att en minoritetsregering ska kunna få igenom sin budget. Om det finns en risk för att förslaget skulle falla avstår övriga partier som står bakom överenskommelsen från att delta i omröstningen.
Partierna har också lovat att utbrytningar ur budgeten ska inte vara möjliga. I uppgörelsen pekas tre politiska områden ut för samarbete och samtal. Det är försvar/säkerhet, pensioner och energi. Decemberöverenskommelsen tillämpas första gången när regeringen lägger fram vårpropositionen i april 2015. Att uppgörelser inte alltid faller i god jord visar snabba omskrivningar. Decemberöverenskommelsen kallas ironiskt för "DÖ"-uppgörelsen. Kritiken kommer från flera håll. Men i grunden handlar kritiken om att uppgörelsen skapar demokratiunderskott.
Slutligen. En liten fras från filmmagnaten Louis B. Mayer: "En muntlig överenskommelse är inte värd pappret den är skriven på"
Roland Klinga
roland.klinga@nt.se
011-200494