NÀr Natalie Persson nÀrmade sig slutet av sin graviditet, vecka 37, vÄren 2021 klassades inte gravida som riskgrupp och rekommenderades att inte vaccinera sig.
â Vi diskuterade det hĂ€r pĂ„ jobbet. I början fanns inga studier pĂ„ vaccin och graviditet. Ă andra sidan sĂ„g vi ju ovaccinerade mammor som var smittade och fick komplikationer, sĂ€ger Natalie som sjĂ€lv Ă€r barnmorska pĂ„ US i Linköping.
Ett nio mÄnader gammalt charmtroll gör vad han kan för att mildra dramatiken i mamma Natalies berÀttelse. Han ler pÄ kindtrinda bebisars vis, demonstrerar att han faktiskt redan kan stÄ pÄ kavata bebisars vis, gurglar och kryper in mot tryggheten vid mammas hals nÀr besökarnas blickar blir för intensiva.
Han heter Frans och föddes mÄndagen den 10 maj förra Äret.
Dagen före hade vattnet gÄtt och Natalie kommit till förlossningen. Hon fick omedelbart kontinuerlig syrgasbehandling.
DÄ hade hon haft covid i tio dagar. Dagarna innan vattnet gick var hon helt sÀngliggande.
â Det började 30 april, med mycket lindriga symtom, som pollenallergi och lite, lite ont i halsen. Sedan blev det vĂ€rre och febern steg till över 39 grader. Jag hade svĂ„rt att ta djupa andetag och var helt utmattad.
SÄ utmattad att man beslutade sig för att sÀtta igÄng förlossningen via dropp. Natalies lungkapacitet behövde ÄterhÀmta sig.
â Förlossningen blev jobbigare Ă€n jag trott. Jag hade inte lungkapacitet nog för lustgas och ledvĂ€rken gjorde att jag inte kunde masseras vid vĂ€rkarna, pĂ„ det sĂ€tt vi normalt gör. ĂndĂ„ förstod jag inte hur sjuk jag egentligen var.
Frans mÄdde dÀremot prima. Och pappa Eric var den som vÄrdade honom den första tiden.
â Det var en sorg förstĂ„s, att inte ens kunna byta blöja pĂ„ honom. Men vĂ€rst var att jag kĂ€nde mig som en pestsmittad. Jag vĂ„gade inte pussa honom av rĂ€dsla för att han skulle smittas och det fanns Ă€ven en oro att smitta mina kolleger, som ju Ă€r mina vĂ€nner.
TvÄ dagar efter förlossningen, pÄ onsdagen, blev Natalie Ànnu sjukare. Man upptÀckte covidtypiska, förtÀtade förÀndringar i bÄda lungorna, hon fick kortison och högflödessyrgas.
Hela familjen flyttades till avdelningen Mima för patienter med förhöjt vÄrdbehov och med kontinuerlig övervakning. Som ett mini-Iva.
â Det viktigaste var att jag kunde fortsĂ€tta vara nĂ€ra Frans. Att separeras frĂ„n honom vĂ€grade jag. Mitt i detta ammade jag hela tiden och det var oerhört viktigt för mig.
Sakta, sakta blev Natalie bÀttre, men sjukskrivningen varade i drygt tvÄ mÄnader. Hon fick rehab för sin postcovid.
â Det tog tid för lungorna att lĂ€ka och att trĂ€na upp kapaciteten igen. Jag mĂ„r bra idag, men Ă€r fortfarande inte hundraprocentigt Ă„terstĂ€lld.
Natalie har inga underliggande sjukdomar och har alltid betraktat sig som helt frisk.
â Jag hade aldrig kunnat tro att jag kunde bli sĂ„ sjuk. Som barnmorska har jag sett gravida bli sjuka av covid, men inte sĂ„ sjuka som jag.
KunskapslÀget har utvecklats. Nu klassas gravida efter vecka 20 som riskgrupp av FolkhÀlsomyndigheten, eftersom studier visar en ökad risk för för tidig födsel vid covid.
â Jag respekterar allas fria val, men befarar att Ă€nnu fler gravida ska strunta i vaccin nu nĂ€r restriktionerna tas bort. Vi mĂ„ste lita pĂ„ forskningen. Det finns risker med att avstĂ„ vaccin, helt klart.
Nu pockar Frans pÄ mammas odelade uppmÀrksamhet.
Klart han fÄr. Han Àr ju bÀsta medicinen.